Friare universitet är en större fråga än ifall de ska få bli stiftelser eller ej. Fler måste våga ta debatten om bland annat resurstilldelningssystemet, menar Lundagårds utbildningspolitiske krönikör Isak Engqvist.
Regeringen kom i början av sommaren med en proposition om att införa en ny stiftelseform för att ge universiteten och högskolorna större handlingsfrihet. Förslaget innebär alltså rent tekniskt att fler lärosäten ska kunna gå från att vara statliga myndigheter till stiftelser. I Lundagård har det skrivits en debattartikel om riskerna med reformen. Tyvärr missas igen den viktiga debatten om ett förändrat resurstilldelningssystem.
Att ge lärosätena större frihet är en viktig sak för att man ska kunna anpassa sina utbildningar. Dels efter den ökande globala konkurrensen men också efter lokala styrkor och samarbetspartners. Många av de yngre universiteten, så som Linnéuniversitetet har jobbat mycket med det kringliggande näringslivet för att skapa nischade och specialiserade utbildningar som stärker både skolans profil, men också utbildningarnas kvalité.
När det kommer till frågan om att ge universitetet mer frihet för att kunna utveckla sin verksamhet är det inte driftformsfrågan som är den största och viktigaste frågan. Även de nya stiftelserna kommer finansieras genom statliga pengar och det är just här vi hittar den viktigaste frågan för att kunna göra universiteten friare och stärka kvalitén. Det resurstilldelningssystem som finns i dag är allt för fokuserat på kvantitet och inte kvalité. Antalet platser är en allt för stor parameter och kvalitén på platserna allt för liten. Här är det mest Svenskt Näringsliv som driver på, vilket är synd för det skulle behövas röster från exempelvis studentförbund, men framförallt från de politiska partierna.
Ett reformerat resurstilldelningssystem som fokuserar mer på kvalité och inte på kvantitet är en enormt mycket viktigare diskussion än driftsformer för universitetet. Framtiden och utvecklingen för de svenska lärosätena, i vår allt mer globaliserade värld, kommer kräva större frihet, annars kommer de oundvikligen att halka efter. Regeringens förslag är ett litet men ändå bra steg framåt. Men snart behöver någon mer våga ta tag i den komplicerade frågan om resurstilldelningssystemet, för än så länge är det bara Svenskt Näringsliv som gjort det.
