Den första månaden i skarp tjänst är över och det är dags att summera. I din hand håller du ett gediget andra nummer innehållandes problematiska utbytes- studier, ett reportage om högskolestiftelser och ett bubblande webbuppslag.
För några somrar sedan arbetade jag i ärtproduktionen i Bjuv. Det var ett slitigt jobb där vi knegade skift i 12- timmarspass. Samtidigt som jag vek och häftade samman pappkartonger funderade jag på en utbytestermin.
Jag började kartlägga mina möjligheter. Lade ned åtskilliga arbetstimmar på att göra research om länder, universitet, kurser och utbytesavtal. Vänner korrekturläste motiveringsbrev, jag översatte mitt CV och fixade nya kopior på tidigare betyg. Alla handlingar skulle kopieras till fem lika stora luntor som sedan skulle lämnas in i en liten brevlåda. En krävande pappersexercis, som jag personligen tror avskräcker de flesta i ett tidigt stadie från att söka utbytestermin, vilket du kan läsa mer om på sidorna 8-9.
Min ansökan tog mig till Hongkong. Vistelsen där var helt fantastisk. Jag övade upp engelskan, var med om galna kulturkrockar, blev helt insnöad på hongkongesisk politik och träffade massor av nya vänner. I slutet av maj kom jag hem som en ny människa.
När jag var i Hongkong passade jag på att besöka ett alumnevent, där vi utbytesstudenter var välkomna. Generalkonsulatet i Hongkong stod för snittarna, och det var trevligt att mingla med de hongkongesiska alumner som varit utbytesstudenter de med, fast i Lund. I det här numret kan ni läsa på sidan 10-11 att sektionen för Externa relationer dragit ned på representationen. Hoppas att alumnbesökarna kan lockas trots mer slimmad budget – för det är förhoppningsvis nätverk, gamla minnen och gemenskap snarare än kycklinglevermousse på blänkande fat som gör att alumner vill ses.
Vårens utbyte har nu ersatts av heltid som Lundagårds webbredaktör. Lundagårds webb uppdateras ständigt. Det har varit temasläpp för Futuralkarnevalen, och en av våra medarbetare var där och gjorde webb-tv. Förhoppningsvis är det ett koncept vi ska kunna vidareutveckla under vintern. Samtidigt har vi fått kontakt med flera studenter på Campus Helsingborg som är intresserade av att börja skriva och fotografera för oss, vilket är kul.
Jag har också överlevt min första storm i kommentarsfälten. Den 6 september publicerade vi en artikel om studenter som sminkat sig svarta och uppfattats som den rasistiska nidbilden blackface. 86 kommentarer senare kan jag konstatera att det var förvånansvärt få kommentatorer som bröt mot våra debattregler och att det var en relativt god ton genom hela diskussionen.
Något som vi i nya Lundagårdstriumviratet uppskattar är öppenhet. Min kollega Kenneth Carlsson skrev ett blogginlägg om blackface-publiceringen och förklarade vårt publicistiska beslut. Det blev en klickmagnet med främst positiv respons. Därför satsar vi mer på att använda Redaktörsbloggen som en kanal för oss att kommentera eller förklara hur vi arbetar på Lundagård. Du är välkommen att läsa mer där!
Carl-Johan Kullving
Webbredaktör
