Stora salen var fullsatt när Johan Persson och Martin Schibbye gästade höstens första Studentafton. Men är det verkligen ett tecken på ett ökat intresse för pressfriheten, undrar Lundagårds utsände.
Tiden i det etiopiska Kalityfängelset fick mig att tro på människan, berättar Martin Schibbyepå Studentafton. Dålig behandling och omänskliga villkor fick inte fångarna att ge sig på varandra, utan ledde i stället till att de började samarbeta för att alla skulle klara av det.
Det dryga året efter frigivningen verkar inte ha sänkt det hoppet. Stora salen är proppfull när Sydsvenskans Per Svensson, samtalsledare för kvällen, frågar om uppmärksamheten kring honom och fotografkollegan Johan Persson har lett till att kunskapsnivån om Etiopien har höjts.
– Ja, verkligen. Det är ju det som är så positivt. Vi lever i en tid då situationen för pressfriheten är akut. Men det vi ser här är att intresset för journalistik är jättestort, svarar Martin Schibbye.
Den som är lite mer skeptiskt lagd skulle kanske invända att publiken på Studentafton är mindre intresserade av vad de är (journalister och förkämpar för pressfrihet) än vad de blev (fångar i ett främmande land och brickor i ett storpolitiskt spel). Deras bok ”438 dagar” är just resultatet av ett reportage ”som gick åt helvete”, men som just därför blev litterärt sprängstoff.
Nu lyckas lyckligtvis Per Svensson hålla antalet frågor om trånga celler och isolering på en lagom nivå. Rubriken för kvällen är trots allt ”Pressfrihetens roll i demokratin”. Att diktaturer inte håller journalistik särskilt högt är naturligt. Mer intressant att prata om är hur den värderas av demokratier som vår egen. Inte särskilt högt, om man ska tro Martin Schibbye.
– Relationerna mellan Sverige och Etiopien har aldrig varit så goda som nu. Efter att ha fängslat två svenska journalister i fjorton månader så har det skett någon sorts försoningsknull. Nu har man börjat på en ny kula och nu kommer H&M och Ikea dit, säger Martin Schibbye.
– Den här dubbelmoralen … det är bara att kolla på USA där visselblåsare jagas över hela världen och hotas till livstid. Det är det som är problemet. Etiopien kan hela tiden säga att ”vi är inte värre än vad ni är”, tillägger Johan Persson.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att Schibbye och Persson har en cynisk blick på dagens elit (politiker och företagare), men en optimistisk syn på morgondagens (publiken på Studentafton). Deras förhoppning är att det var omsorgen om demokratin, snarare än historier om Carl Bildt och fängelset, som lockade 800 personer till Stora salen. Tiden får utvisa om de har rätt.
