I den eviga ungdomens Lund

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

För sex år sedan kom Maria Rosén för första gången till spexens och balernas Lund. Nu undrar hon varför bäst före-datumet i studentstaden passeras så snabbt.

Jag är en glad tjej på 27 vårar. På fritiden tycker jag om att löpa i skogen, att skriva för Lundagård och att vara med och sätta upp spex. Som en person i mina bästa år känner jag att jag är i blomman av min ålder.

Eller nej, det gör jag ju egentligen inte alls. Som +24-årig Lundastudent undrar jag snarare om det börjar bli dags att ställa sig i kö på seniorboende och att börja spara till pensionen. Den är ju snart här.

Jag kom till Lund en vår för snart sex år sedan. I min klass gick allt från nybakade studenter till lärarlyftare och hemvändande spansksvenskar. Och det var blandningen som gjorde mig så glad.

Sedan såg jag mönstret. De flesta som hade sprängt 25-strecket ville inte längre gå ut på nation eller kårklubbar, gå med i spex eller cykla från Göteborg i tandem. Då förstod jag inte varför. Om man inte var strängt schemabunden, varför tog man då inte chansen att träffa så mycket människor, och att vara med om så många upplevelser som definitivt inte kommer att gå i repris efter Lundalivet?

Men nu har jag fått svaret. De ville inte alltid vara äldst. De ville inte vara de enda som mindes när Estonia sjönk och att man en gång handlade godispåsar med papperstior. Jag förstår varför fler och fler av mina jämnåriga vänner väljer att inte förnya sitt studentleg i år, att inte gå på sittningen och nationsutgången. Alla andra har ju redan begett sig vidare.

Och det känns så synd. För i knutpunktsstaden Lund är vi alla på genomresa, på väg mot andra destinationer. Att det då finns studenter som egentligen hade velat vara en del av studentlivet men avstår på grund av siffrorna i personnumret känns bara sorgligt.

Lund behöver en större uppblandning, en färgstarkare dynamik och mer utbyte mellan åldrarna när föreläsningarna är slut. Med den uppblandningen hade vi också undvikit att människor som egentligen skulle vilja uppleva studentliv, nationsbaler och spex, avstår bara för att de råkade bestämma sig för att plugga några år för sent.