Festkonservatismen i Lund måste stoppas. Den leder nämligen bara till moralisk och intellektuell tomgång. Det tycker Danial Ali Akbari i en debattartikel.
Jag välkomnar alla läsare att ställa sig frågan: Vilken av händelserna nedan kommer att engagera studentsamfundet mest i dagens Sverige?
A) Ett nytt Irakliknande krig i Nordafrika eller Mellanöstern;
B) Näringslivets erhållning av direkt inflytande över kursutbudet för högre studier;
C) En höjning av myndighetsåldern för bruk av alkohol (från 18 till 23).
Om ni svarat något av alternativen A eller B, finns det inget behov av att läsa vidare. Ett studentsamfund som har moralisk och intellektuell integritet kom mer alltid att reagera starkare på orättfärdiga krig samt äventyrning av akademiska och vetenskapliga kriterier, än vid vilken ålder man kan använda ett hjälp medel för tillfällig dekadens. Om ni däremot har svarat alternativ C, finns det skäl att tänka till.
Studentvärlden har historiskt sett haft en inspirerande roll i samhällens utveckling. Den har varit en plattform där ungdomens romantiska idealism möter akademins stringenta pragmatism vilket ofta har lett till passionsfyllda debatter, rörelser och förändringar. När vi därför tycks se tecken på att studentsamfundet går på moralisk och intellektuell tomgång, bör vi bli djupt bekymrade. Det är tecken på att samfundet har resignerat inför cynism och medelmåttighet, och detta bör ingen av oss vara overksamma inför.
Det finns givetvis några få studentverksamheter – såsom Utrikespolitiska föreningen och Tamam – som håller studentlivets glöd för bildning och samvetsgrannt engagemang vid liv. Tyvärr är dock studentsamfundet i dagsläget, i stort sett, infekterat av ett fenomen som bäst kan beskrivas med termen festkonservatism. Det innebär en överentusiasm för aktiviteter där nöje likställs med att hjärnan och samvetet ska ta en tupplur. Festkonservatismens grundvalar lyder nämligen som följande:
- Lägg det mesta av resurserna på fester och festliknande aktiviteter;
- Förneka 1;
- Alienera alla som inte bifaller 1 och 2 samt motverka alla försök som söker att vända utvecklingen.
Anhängarna till festkonservatismen är två typer. En del av dessa studenter – felaktigt nog – ser en förändring mot bildningsbaserade aktiviteter som ett hot mot deras sociala liv. En annan del består av studenter med strebermentalitet. Dessa är karriärister och CV-byggare som inte brinner för bildning och utbildning utan för hur det ena och det andra uppdraget kommer hjälpa dem att få jobb senare i livet.
Det är dags för alla studenter som anser detta vara ett problem att hitta varandra och organisera sig mot utvecklingen. Studenter som anser att även om fester är en ikonisk del av studentlivet, bör de inte vara det centrala det har att erbjuda, även och speciellt på grundnivå. Nykterister, humanister, renässansmänniskor, aktivister, kultur- och bildningsintresserade, moralister! Att hindra studentidealets förminskning är vårt gemensamma mål.
Antifestkonservativa, förena er!
Danial Ali Akbari
Filosofi- , ekonomi- och matematikstudent
