Kristian Anttila, som under tio år levererat poplåtar fyllda av kärlek och refräng. I dagarna är han aktuell för en spelning på Lunds nation. För bara ett år sedan var han däremot beredd att sluta med musiken och dra ut i krig. Vad var det egentligen som hände? Lundagård har svaret.
Läget?
– Jo, det är bra. Förutom att jag är något så in i helvete sjuk…
Du är aktuell med en dubbelplatta Popruna som består av en skiva med dina bästa låtar och en med spår som av olika anledningar inte fått plats på tidigare verk. Varför har du valt att släppa dom nu?
– Det var ett bra sätt för att högtidlighålla tioårsjubileet och ett tacksamt format att göra en samling. Jag har gått igenom ljudgarderoben och hittade mycket bra som valts bort tidigare. Varje låt har sin egen historia, såklart. Vissa skrevs mellan två skivor, vissa blev aldrig riktigt klara, andra blev klara men jag orkade inte stå för dom just då. Det är inte av kvalitetsskäl de valts bort och släpps nu, jag släpper aldrig ifrån mig någon låt som inte är hundraprocentigt.
Har du ändrat låtarna för att kunna stå för dom nu?
– Jag har fått skriva till då de har saknat text, men andra är bevarade och nu har jag kunnat släppa dem med lite distans. Som låten den här skriven år 2007. Det var den Kristian som fanns då som skrev den men det är inte förrän nu som jag känner mig mogen att släppa den.
Vad har du haft för skivor i din samling genom åren?
– Nu är jag 34 år så det har blivit ett antal skivor. Det som har gett mig mitt ljudspråk är väl framförallt The Cure och Depeche Mode. Bob Hund fick mig att börja skriva på svenska från början. Jag har dem att tacka för det. Däremot har jag ingen husgud eller idol, jag har min egen identitet i musiken.
I början av din karriär har du beskrivit det som om du hade panisk scenskräck och att du mådde dåligt av positiv kritik. Hur kommer det sig att du fortsatte med musiken?
– Som jag ser det finns det två sidor av positiv kritik. Den ena är att jag är dålig på att ta emot den. Man ska vara tacksam över bra kritik. Problemet är att man blir extra sårbar för dålig kritik om någon berömmer en. Jag tror jag blir obekväm av förväntningarna. Jag får en känsla av att jag måste överträffa mig själv.
Har du spelat i Lund tidigare? Har du någon bild av nationer?
– Oj, nu får jag rannsaka mig själv. Jag har spelat på Mejeriet tre eller fyra gånger och på någon utomhusstudentfestival också men aldrig på nation i Lund. Däremot har vi spelat på studentklubbar i många andra städer och det är generellt sett jättelyckat. Det är en hängiven, packad publik och jag hoppas att det vi bjuder på är väldigt bra. När vi spelar så rycks man med även om man liksom inte känner igen låtarna sen innan.
Du skriver och producerar allt på egen hand. En arbetsinsats motsvarande fyra personers. Hur kommer det sig att du valt att göra allt själv?
– Jag tycker inte det är konstigt att göra det på det här sättet. Jag vet hur man gör och jag gillar att göra det också. Men andra verkar vara helt perplexa av att jag verkligen gör allting själv. De fattar inte, det är alltid någon annan som ska göra grejer. Jag vill göra det för att jag är jävligt bra på det.
För ett och ett halvt år sedan mönstrade du för att bli antagen till Försvarsmakten. Vad hände där egentligen?
– När man tittar i backspegeln var det en tragisk livskris som låg bakom. Ett fullständigt haveri. Under förra turnén var jag beredd att lägga ner musiken. De senaste åren har jag tänkt så väldigt ofta, men här står jag igen. Jag var i en sits i livet då jag inte ville hålla på med musik, jag ville ut i krig. Jag bara ville göra annat.
Men du klarade provet och blev antagen?
– Det var lite luddigt, minst sagt, men jag fick väldigt väldigt bra resultat på alla antagningsprov och blev antagen. Sedan gjordes efterforskningar och dom konfronterade mig. Man ansåg att det var komplimenterande uppgifter som de tyckte jag hade undanhållit. Detta i kombination med att jag fick högsta resultat på intelligenstestet gjorde att jag klassificerades som ett nationellt säkerhetshot. Jag blev utkastad med huvudet före, det blev inget krig. Jag ville testa ett annat liv än musiken och detta fick mig att omvärdera. Jag kom fram till att det är ett extremt privilegierat liv men att det hade gått slentrian i det. Det jag behövde var att vara lite snällare mot mig själv. Jag tar lite lättare på det jag håller på med nu, jag är lite snällare mot mig själv.
Som publik – studenterna – skiljer de sig på något vis från övrig publik tror du?
– Jag har stora förhoppningar inför lördag. Jag ser en packad och jävligt taggad publik framför mig. Som jag sa tidigare så passar nationer och studentklubbar bra för det vi gör. Det är väldigt mycket fest och dans och det gillar både ni och vi. Sen är det billig öl med – alla förutsättningar för en lyckad kväll helt enkelt. Det blir svett och stök – det lovar jag.
Fakta
[checklist]
- Aktuell? Med skivan Popruna firar Kristian Anttila 10 år som artist.
- När? På lördag den 2 november klockan 24:00 spelar han på Lunds nation.
- Pris? Biljetter finns att köpa på nationens expedition för 60 kronor. 18 år, leg + Studentleg krävs. För dig som inte är medlem i Studentlund kan gästlegitimation lösas hos nationen innan.
[/checklist]
