Lund måste förändras

Utbildningspolitik är lika brett som det är viktigt och Lund måste förändras. Det konstaterar socialliberalen Jonatan Macznik i sin sista utbildningspolitiska krönika på Lundagard.se.

I mina utbildningskrönikor här på Lundagard.se har jag berört en rad aktuella ämnen. På 2200 tecken har jag försökt tydliggöra och kritisera bristande implementering av genusperspektiv, haltandes studentkamp, papperslösas rätt till högre utbildning såväl som studentbostadsbidragets inkonsekevens.  Men ändå har ofta inspirationen och viljan att skriva hamnat mot att kritisera den studentstad vi är del av. Och för mig är det tydligt: Lund måste bli öppnare, mer välkomnande och mer aktivt riva trösklar.

Ambitionen och viljan verkar på många håll finnas, men resultaten verkar desto mer frånvarande. Svågerpolitik, förlegade patriarkala normer, heteronormativitet och homogenitet är ord som ofta med fog externt används för att beskriva den bubbla som Lund utgör. Som så ofta när det kommer till förändringsarbete så räcker knappast vackra ord om de inte blir verklighet.

För den sida som finns av Lund som inte är valborgsvacker har svårt att göra mig stolt. När potentiella studenter har svårt att känna sig hemma, när akademisk familjebakgrund presumeras och när studenter inte vågar sig ut ur garderoben kan inte allt stå rätt till. Det är lätt att tro att allt i den karnevalistiska glädjeyran som Lund ofta utgör (i såväl karnevalstid som annars) gör alla känner sig hemma och att allt är okej. Så är inte fallet. Men det är också en sanning att det är lätt att kritisera och svårare att förändra.

Att Lundagård ibland uppfattas som gnällig är kanske inte märkligt, men belyser väl kritikens relevans. Vi har alla ett ansvar för att forma det Lund vi vill ha. Så väl tjänstemän, förmän, styrelser, aktiva och enskilda ledamöter i Akademiska Föreningen är med och formar det som tillsammans blir vår studieplats. Att se om sitt eget hus är inte alltid lätt, det är enkelt att bli hemmablind.

Det här blir min sista utbildningspolitiska krönika på Lundagard.se. I förra veckan valdes jag till ordförande för utbildningsutskottet på Juridiska föreningen. Jag ska försöka ta mitt gnäll och försöka göra lite skillnad. Ett av Lundagårds främsta syften är att granska kårernas arbete. För att undvika den bekväma situationen att sitta på två stolar väljer jag därför att lämna över till en ny och förhoppningsvis stridbar socialliberal.

Tack så länge och låt debatten fortsätta!