Det går att se tydliga strukturer som motarbetar kvinnor inom akademin, både på forskar- och studentnivå. Det menar Patrice Soares, utbildningspolitisk krönikör.
Kvinnor har haft tillträde till svenska universitet och högskolor i 140 år. Sverige fick sin första kvinnliga professor redan 1889. Och kvinnor har varit i majoritet på högskolans grundutbildningar sedan 70-talet. Trots detta är andelen kvinnliga professorer idag endast drygt 20 procent. Det finns alltså ett stort läckage av kompetenta kvinnor upp genom den akademiska hierarkin. En orsak är att män som vill göra akademisk karriär blir positivt särbehandlade. Män väljer män. Ett exempel på detta är den så kallade excellenssatsningen, ett regeringsprojekt initierat för att stärka framgångsrika forskningsmiljöer runt om i landet. Där visade det sig att av de 20 forskare som fått störst anslag var bara 1 kvinna.
Forskning visar att informellt akademiskt koketterande gynnar manliga forskare. Motsatsen, formella strukturer, gynnar kvinnor. Forskning visar också på att en jämn könsfördelning i beredande organ gynnar kvinnor. Jag har därför tre förslag.
1: Lagstifta om att det ska vara en jämn könsfördelning i högskolornas lärarförslagsnämnder.
2: Lagstifta om att det ska vara en jämn könsfördelning bland de sakkunniga som lämnar förslag till lärarförslagsnämnderna.
3. Lägg ner excellensprojektet, som visat sig missgynna kvinnor kraftigt.
Det finns dock ljus i den akademiska tunneln. Det var till exempel glädjande att Lundakarnevalen tidigare i år äntligen valde en kvinna till karnevalsgeneral. Det var på tiden. Det tog bara 146 år. Att det tagit så lång tid är inte förvånande. Universitetsvärlden är som sagt en manlig bastion och studentvärlden verkar inte vara något undantag. En kvinna som valde att protestera mot det faktum att man på en nationsbal framförde en misogyn sång av Evert Taube blev helt sonika utkastad från balen. Samtidigt som jämställdheten inom akademin tar ett steg framåt, tar det ett steg tillbaka.
