Han tyckte sig själv veta bäst, störde andra studenters boende och hävde i sig ett par liter öl – till frukost. Under två vilda år på 1700-talet gjorde Karl XII Lund till Sveriges huvudstad och sin egen hemstad.
30 november 1991. Sedan mitten av 1800-talet har det anordnats fackeltåg i Lund till minnet av den svenske kungen Karl XII:s dödsdag, en manifestation som med tiden kommit att få allt tydligare kopplingar till nationalister och nazister. Men nu har folket fått nog och motståndet vuxit sig så stort att polisen i kalabaliken tvingas ställa in fackeltåget. Men varför händer detta just i Lund? Och varför i skuggan av Karl XII?
6 september 1716. Efter 15 år i Turkiet och runt om i Europa har den svenska konungen Karl XII återvänt till Sverige, tyngd av militära nederlag. Han slår sig nu ner i Lund. Är det kanske för att ta del av det fina universitetet? Tyvärr inte. Karl XII letar efter en tillräckligt obetydlig stad som kunde tjäna som bas inför eventuellt ryskt anfall.
Malmö och Helsingborg anses ligga för nära kusten, men Lund fanns lagom långt in i landet och skulle vara enkelt att kvickt överge om kuststäderna plötsligt skulle falla. Planer på att stanna och försvara sin nya hemstad har kungen alltså inte, utan när han kör ut de som bor i nuvarande Katedralskolan och själv flyttar in så är det främst ett taktiskt val.
Illustration: Julia Hallström
Men Karl XII:s tid i Lund blir inte så värst dålig ändå, åtminstone inte för honom själv. Han visar sig ha ett stort intresse för universitetet, både av lärare och av studenter – om än intresset tar sig olika uttryck. För den senare gruppen, som då består av ungefär 150 män från 15 år och uppåt, visar han nämligen sitt intresse genom att ge order om att lata studenter som uppehåller sig i Lund ska skrivas in i armén.
– Det blev ju ramaskri, berättar historikern Bengt Liljegren.
Studenterna gjorde uppror. De rev sönder pappret med uppmaningen och satte upp ett eget protestmeddelande, därefter tågade de med dragna värjor ner till Stortorget. Tvångsvärvningen lades ner och händelserna fick namnet Studentbullret.
– Det var modigt att göra revolt mot en enväldig diktator, det hade lika bra kunnat bli arkebusering, berättar Liljegren vidare.
Studenterna vägrar alltså att lämna universitetet för ett liv som soldat. Kanske tycker de att de får stå ut med tillräckligt mycket skit som det är. För när Karl XII drar in i stan med hela sitt följe ökar Lunds invånartal med cirka 40 procent. Resultatet är givetvis att det blir trångbott, och en del studenter tvingas vända hem igen i brist på boende. Ett problem som kommer att kvarstå 300 år senare.
– På den här tiden fanns det inga offentliga studentbostäder utan många var inhysta hos borgare, och eftersom det kom massa militärer och tjänstemän som tog deras sängplats så låg undervisning nere en tid, berättar Liljegren.
Men störiga moment till trots så har kungen faktiskt en stor respekt för det här med bildning. Själv har han haft de bästa privatlärarna och fått en suverän utbildning även om den avslutats i förtid. Under sina år i Lund kan han komma in i mitt i en föreläsning och antingen glida in längst bak i salen, eller myndigt uppmana föreläsaren att lära honom någonting, vad som helst. Detta intresse gör honom till en ovanlig kung enligt Bengt Liljegren.
– Han blev stimulerad av den intellektuella atmosfären, och var intelligent, energisk och modig, men modet gränsade också till dumdristighet.
Hans pappa, Karl XI, hade varit dyslektiker och blev beroende av sina råd- givare när han tvingades förlita sig på deras kunskap. Men Karl XII har tvärtom anammat ”kan själv”-mentaliteten. Han undviker så långt det går att ta hjälp av sina rådgivare oavsett om det gällde postsystemets uppbyggnad eller hur han ska besegra Peter den store. På grund av detta, eller kanske trots detta, menar Bengt Liljegren att det går bättre för Sverige under Beroende den elfte än under Dumdristige den tolfte.
– Sverige körs i botten under Karl XII:s tid, även om han inte är ensam ansvarig.
Men mer om det senare.
Under sina lundaår spenderar Karl XII en hel del tid med universitets lärare. Även om han inte har något emot vanligt folk så finns det inga historier som talar för att han någonsin tilltalat en vanlig borgare. Fast har man riktigt tur kan en bli inbjuden en kväll för att vördnadsfullt få bevittna kungen äta middag, 1700-talets motsvarighet till reality-tv. Tillsammans med Christoffer Polhem, Emanuel Swedenborg och de andra snillena kastar Karl XII sig däremot gärna in i matematiska diskussioner och filosofiska pratstunder. Diskussionsämnena rör allt från vätskors fryspunkter till byggandet av en jättekanal mellan Vänern och Göteborg.
Karl XII kommer även med ett eget förslag till en matematisk förbättring. Inledningsvis menar han att talet 8 utgör en bättre bas än det nuvarande talet 10, främst på grund av dess delbarhet. Därefter tar kungen det ett steg längre och föreslår talet 64 som bas, vilket innebär att mattelärarna ska lära ut en multiplikationstabell som går ända upp till 64 gånger 64 (= 4096). Swedenborg och Polhem lyckas dock övertala honom om att en sådan multiplikationstabell skulle bli aningen för svårhanterlig. Något som antagligen besparat många svettiga mattelektioner i svenska skolor.
Men hur är det då med kung Karl XII och Sveriges mående? Historikern Bengt Liljegren förstår inte var bilden av en svensk hjälte kommer från.
– Hallå, Sverige förlorade 200 000 man under Karl XII. Han var en fantastisk taktiker, men en katastrof för Sverige. Ta till exempel de storskaliga radikala lösningarna som att han ska rita om Europas karta, de slutar i fiasko.
Men det finns ännu fler sidor av kungen som gör de nationalistiska hyllningarna än mer förbryllande.
– Han var mycket fördomsfri, och det var många judar och turkar som hängde med honom upp till Lund. Han gillade Turkiet och kåldomar och brydde sig inte om allt det där, säger Liljegren och skrattar oförstående åt nazisternas val av förebild.
– Och så är han ju en loser också.
Inte ens 1700-talets machobild av hur en riktig karlakarl skulle bete sig lyckas Karl XII axla fullt ut.
–Han var lite rädd för kvinnor, och dog antagligen som en oskuld.
Karl XII:s icke-liggande i Lund avslutas efter två år, när han beger sig norrut för att anfalla Norge som på den tiden tillhörde Danmark.
–Jag tror mest att han vill vinna något, han var sugen på att komma tillbaka till Stockholm som en vinnare.
Den 30 november 1718 ger han sig ut på slagfältet. Som vi i dag vet gick det inte så bra.
