Igår eftermiddag satte jag kaffet i halsen när jag surfade in på Svenska Dagbladets hemsida. Enligt tidningen är den svenska offentlighetsprincipen i direkt fara. Redan till årsskiftet ska svenska myndigheter kunna hemligstämpla dokument för säkerhets skull för att det inte ska komma ut några ”trade secrets”.
”– Det handlar faktiskt inte bara om frihandelsavtal och andra internationella handelsavtal, sekretessen ska även omfatta dokument som överhuvudtaget skickas mellan myndigheter i Sverige och deras motsvarigheter inom EU. Det ska också räcka med att ett EU-lands myndighet begär att handlingarna ska sekretessbeläggas i Sverige”, sade konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson till SvD.se.
Det finns stora problem med detta. Lunds universitet är en myndighet och redan idag finns samarbeten med övriga EU-länder. Det vore katastrofalt för studenterna att inte ha möjlighet till insyn i universitetets verksamhet. Att lagformuleringen är så pass vag gör att vad som helst skulle kunna hemligstämplas, eftersom det skulle kunna skada Lunds universitets rykte.
Redan idag finns det vissa instanser på universitetet som använder sekretesstämpeln för ofta och för de mest konstiga saker. Att ge dessa instanser ytterligare svängrum är inte sunt för ett universitet som borde förespråka mer transparens. När Lundagård begär att få ta del av offentliga och allmänna handlingar kan det via diffusa juridiska processer ta månader att få ut. Detta är inte okej.
Ovanpå detta ligger förslaget om högskolestiftelser. Det innebär att universiteten privatiseras och inte längre lyder under offentlighetsprincipen. Betyg, samarbetsavtal och skadeanmälningar blir icke-offentliga och universitetet kan med lätthet tysta missnöjen. Vår systertidning Tofsen som verkar vid Chalmers, som ju redan är en stiftelse, måste boka möten med rektorn för att kunna få reda på uppgifter. För dem är det otroligt mycket viktigare med personliga källor och kontakter i universitetets inre – ett inte helt ovanligt sätt att arbeta på i de länder där offentlighetsprincipen inte finns, som i till exempel USA.
För den svenska journalistkåren skulle det innebära att ett viktigt verktyg för att granska myndigheterna försvinner. Det är genom denna öppenhet som vanliga medborgare kan kontrollera att våra skattepengar används till rätt saker och som ger en insyn till det gemensamt ägda. Det är genom detta verktyg flertalet missförhållanden inom offentlig förvaltning kunnat uppmärksammas och som förmodligen ligger till grund för att tillförlitligheten gentemot myndigheter är högre i Sverige än med andra jämförbara länder.
Det som förvånar mig är att detta inte syns mer i övriga medier. Var är debatten? Var är uppmärksamheten?
Jag hoppas innerligt att dagens riksdagsomröstning kring EU-reglerna skjuts på framtiden, tills dess att en vassare lagformulering svarvats fram.
Vid tangentbordet
/ Carl-Johan Kullving, webbredaktör
