Nakenchock, säkerhetspoliser och På Spåret. Det pratade Jan Guillou om med Lundagårds utsände efter Studentafton igår.
Hur kändes det ikväll (igår, reds. anm.)?
– En helt normal kväll. Lite blygare publik än jag hade väntat mig kanske.
Men har du inte jobbiga känslor för Lund med tanke på vad som hände för 40 år sedan när du var här? Du blev ju gripen av polisen efter studentafton 1973?
– Nej men snälla! Det var ju bara kul.
På vilket sätt var det kul?
– Det var en fantastisk händelse. Det är svensk historia, jag var ju med i centrum. Jag var förstahandskällan. Jag vet allt som är sant och allt som är påhitt.
Det går rykten om att du greps naken när du sov på en kompis soffa, stämmer det?
– Ja, det stämmer, jag greps naken. Omslingrad av en säkerhetspolis.
Du pratade nu om ditt författarskap och alla dina bra egenskaper. Men vilka är dina sämsta egenskaper som författare?
– Jaaa, vad är sämst? Lättja till exempel. Och svårmod och att såsa bort tiden.
Är du nöjd med fredagens insats i På spåret?
– Ja alltså det var ju dumt att rycka bort sig annars hade vi väl vunnit. Men så är det ju att om man tävlar i på spåret så finns det en väldigt stor risk att förlora. Och det måste man våga göra för annars så blir det ju inget om folk bara fegar ur.
