Rak handling, enkel scen och tajt publik – ibland är spex som bäst i småskaligt format. Och med ett charmigt gäng på scen och härligt jazzig musik förlåts de tondöva synderna. Krischan visar att Kubakrisen faktiskt var riktigt rolig.
Att Kubakrisens utveckling antagligen är känd för alla hindrar inte Krischan från att bjuda på en underhållande föreställning, med både oväntade karaktärer och roliga detaljer du aldrig läst något om på Wikipedia. Allt börjar 1962 med ett krismöte på FN, med flertalet av dåtidens färgstarka härskare från både Sovjet, USA, Kuba men även Kina och Etiopien. Ett tredje världskrig är nära och handlingen drar igång med en smäll. Det är enkelt och lättbegripligt och håller sig på en behaglig nivå. På scenen är det många som slåss om huvudrollen, och kanske är det därför som det blir en seg uppstart efter pausen då vi får bekanta oss med ännu fler typer. Snart så forsar dock båt-vitsarna in och mynnar ut i en stämsång som inte riktigt ros i hamn.
Men gänget verkar ha roligt på scen, och deras glädje smittar av sig så pass mycket att man faktiskt inte blir less på att många av sångnumren inte låter något vidare. Antingen är låtarna för låga eller så är det rösterna som inte riktigt passar ihop. Största undantaget står Jackie Kennedy för med en riktigt bra röst! Överlag verkar man ha satsat på en mer rolig än välklingande ensemble – men så är det också riktigt roligt för det mesta. De vågar till och med skämta om studenternas största skräck: samtal från radiotjänst.
Manuset är bra, skratten lockas fram i skämtsjok och däremellan bär handlingen spexet framåt. Replikerna måste dock sitta lite bättre för att ett behagligt flyt ska infinna sig. Nu blir det istället uppbrytande pauser här och där när repliker glöms. Ett plåster på kritiken ska delas ut för att ingen tappar ansiktet och går ur karaktär när orden försvinner.
J.F. Kennedy (den självgode amerikanen) och Chrusjtjov (den grymma ryssen) visar upp ett samspel när det är som bäst. Mellan dessa herrar är känslan och dialogen precis som den ska vara och rymmer en bra dynamik. Utav sångframförandena är det dels det pampiga 17-manna numret till Disneytoner, och dels agenternas kärlekskuplett som står ut lite extra. I det sistnämnda framställs attraktion kvinnor emellan utan varken fnitter eller fånerier. Ett välkommet inslag i spexvärlden!
Kubakrisen känns inte helt färdig, man kan kräva lite mer än så här av en spexnation som Krischan. Med det sagt så kan vi välja att skylla det ojämna tempot på att det faktiskt är ett genrep. Övas det lite till kommer det säkert sitta fint till premiärkvällen.
Kvällens…
… svettigaste: Förmodligen Chrusjtjov i sin pälsmössa
… komiska talang: KGB-agent nummer 4 visar prov på en härlig komisk tajming.
… tips till ensemblen – glöm inte att titta längre ner bland bänkraderna än bara de allra första, även vi längst bak vill bli sedda.
… First Lady: tuff kamp mellan L. Palme och J. Kennedy, men Kennedys skönsång slår ändå Palmes rappa käft.
… hemliga tvilling: Den rödhårige USA-agenten och Isla Fisher
Text: Sara Dahman
Spexexpert: Anna Mattsson
Foto: Thobias Bergström
Fakta
[checklist]
Föreställningar ges på Krischan följande dagar:
- Torsdag 28 november kl 19.30 (..)
- Fredag 29 november kl 19.30 (..)
- Lördag 30 november kl 14.00 (..)
- Lördag 30 november kl 18.00 (..)
- Pris: 120 kr (100 kr för studenter)
[/checklist]
