Julen närmar sig och många studenter ser fram emot att ta tåget hem mot familj, julmat och klappar. Men barndomens bekymmerslösa jullov är över för gott, något Lundagårds Helsingborgskrönikör Linnéa Berglund bryskt blivit varse om.
Genom tre tentor och två klass 3-stormar har jag kämpat.
Läst bok efter bok, rynkat pannan över PR-modeller och organisationsteorier, tvättat bort svart, rött och blått bläck från händerna. Jag har stretat över Campusbron i kastvindar, dubbelvikt och med luvan uppdragen över huvudet. Levt på havregrynsgröt och knäckebröd.
I takt med att december krupit allt närmare har jag börjat drömma. Drömma om snötäckta vidder och frost på rutorna. Drömma om att lämna det regniga, stormpinade sydlandet och återvända till den trygga Närkeslätten. Drömma om en tid utan kurslitteratur och föreläsningar, en tid då enbart min egen magkänsla bestämmer dygnsrytmen och dagsaktiviteterna.
Jag drömde om en jul, hemma. Men så slets jag bryskt ur mina tomteröda drömmar.
”På universitetet har vi inga jullov.”
Plötsligt förstod jag hur de boende i Vem-dalen kände sig när Grinchen stal julen. Jag sjönk ner i stolen och i mitt huvud såg jag hur den kursansvarige som yttrat orden kastade knäcken i soptunnan, stampade på julgranskulorna och avslutade med att riva ner stjärnan i toppen på granen.
Andra, mer erfarna studenter kanske anser att jag borde förstått att det är så här det fungerar. Att man inte kan räkna med att få vara helt ledig bara sådär, att det är fasoner som hör till grundskolan. Men som den naiva novisch jag är hade jag laddat upp för pulkaåkning, skidor och lata timmar i soffan. Laddat för att slippa tänka.
Den kursansvarige log mot oss när jag och mina kurskamrater, något förskräckta, sneglade mot varandra. Man kunde nästan se hur frågorna formulerades innanför pannbenen. Innebär detta att våra hjärnor tvingas fortsätta gå på högvarv? Att det alltid finns mer kurslitteratur att läsa, fler exempelfrågor att svara på?
Ja, så må det kanske vara. Men om det är något jag lärt mig under min första termin så är det att ta vara på den korta tid man har ledig. Att värdesätta de stunder när man stängt ner Live@Lund och lämnat böckerna hemma. När jag får äta julbord med familj och vänner istället för havregrynsgröt i min ensamma lägenhet. När bläcket på händerna torkats bort och bytts ut mot nagellack inför nyår. De små, korta stunder när snön sakta singlar ner för fönstret och inga kastvindar i världen kan blåsa bort den.
I jul kommer jag att leva intensivt i de små stunderna.
Det tycker jag att du också ska göra.
