Alla bloggare värda namnet verkar göra årssammanfattningar vid den här tiden. Eftersom jag numera bloggar för något annat än mitt egna höga nöjes skull (Studentlivsvloggen) tänkte jag att det ändå kan vara befogat att jag svänger ihop något liknande. 2013 skulle komma att bli ett ganska ångestfyllt och stressigt år men var trots det, när jag ser tillbaka på det, främst ett år när jag lärde mig väldigt mycket och sa ja till massor av saker, till utmanande uppdrag och poster, till galna upptåg och nya människor. Här kommer det, genom Instagramlinsen.
Januari
2013 inleddes med andan i halsen och en språngmarsch genom Lund för att skicka iväg min blonda vapendragare med 7-tåget till Stockholm – och då var jag personen i nyårsklänningen och klackskorna, inte den i träningstightsen som knatat upp samma anala tid för att infria något slags nyårslöfte… Januaris första dagar fyllde jag med både tenta- och omtentaplugg på sammanlagt 30 hp. Tjoho. Jag hade valt att göra novembers monsterfysiologitenta senare istället eftersom jag upptäckt den eminenta fritidssysselsättningen spex och blivit hopplöst förälskad i densamma. Mitt mellan tentorna råkade jag dock fylla 23 så jag och tidigare nämnda vapendrage (som för övrigt kallas Emmy) bestämde oss för att tillbringa helgen i Berlin. Där botaniserade vi i vintagebutiker och löjligt stora secondhandvaruhus om dagarna och gick ut och dansade om nätterna, stal sängplatser hos nya vänner och blev bjudna på croissanter på konservburk till frukost.
Februari
Februari minns jag just inte mycket av. Korridoren införde ett sötsaksförbud en masse där inte ens salta jordnötter eller russin var tillåtet. Jag antar att det är i sviterna av den efterföljande depressionen som mitt minne gått förlorat. Jo förresten, jag fick äntligen mitt massagediplom och kunde hädanefter kalla mig för diplomerad massös. En annan sak som hände var att världen togs över av Harlem Shake-videos och jag var med och bidrog till två (jag orkade inte lösa problemet med inbäddade videos så ni får vackert klicka på länkarna om ni är intresserade):
- Hajpandes Ost & Vin-festen med 20-talstema på Sjukgymnastprogrammet iförd beige filthatt utrustad med vit pompom
- Med Lundaspexarna på Laserdome stutsandes runt iklädd sumobrottardräkt
Mars
I mars hade jag gett upp sötsakstävlingen och livet började sakta återvända. Jag fick i uppdrag att illustrera Lundaspexarnas nyinspelade skiva och det var Family Guy-inspirerade karaktärer från de senaste fem årens spex som gällde. Jag och mamma gjorde också en vinylskål som har blivit bloggens mesta lästa inlägg på hela året och för hit googlande människor på jakt efter pyssel varje dag. Icke att förglömma var det också i mars jag fick två nya spännande uppdrag. Först ringde min gamla chef i spexet och frågade om jag ville ta över som chef för sektionen. Inget att orda om, stoltheten och peppen var total. Veckan efter ringde en vän upp som satt i ledningsgruppen för Akademiska Föreningens nya obeprövade koncept med en publik festival av och med AF:s utskott efter sommaren. Han undrade om jag ville vara marknadsföringschef och grafiskt ansvarig och det lät förstås sjukt spännande så jag kunde inte hålla mig utan hoppade på även det. Omgivningen skakade på huvudet.
April
April var en fantastisk månad och det berodde på allt roligt som hände. Först fick jag besök under påsken av vänner från Finland, Tyskland, Schweiz och Ungern. De allra bästa jag pluggade och bodde med i USA! De stannade i nästan en vecka, vi sov ihopklämda i mitt och mina två korridorares rum och tog vår tillflykt till Malmö under nätterna då Lund var sorgligt påsktomt på folk. Sedan var det dags för mitt livs andra kollationering och det var historiskt för den här våren satte Lundaspexarna upp urklassiska Uarda, ett över hundra år gammalt spex. Det var en fantastisk period med hårt jobb varje kväll mellan 18 och midnatt och ibland längre än så men med den bästa ensemblekänslan jag upplevt. Jag förvarade ett förstahjälpenkit i mitt skåp i skolan innehållandes deo, maskara och ett rör Resorb med apelsinsmak. I AF:s festivalprojekt som nu fått namnet 60val började vi ragga folk till hela grejen och tapetserade Lund med affischer som jag gjort. Samtidigt jobbade jag med mitt företag på distans. Jag ansvarade för pressarbetet för ett projekt på Internationella Engelska gymnasiet i Stockholm där mina vänner i företaget Wake-Up Call råddade en temavecka om klimatförändringar och EU-parlamentspolitik. April avslutades på topp med spexpremiär och fullsatta föreställningar, Siste april-firande och bad i soluppgången i frack och långklänning i Lomma.
Maj
Våren kom på riktigt med glassätande under magnoliorna på innergården. Jag serverade champagne på doktorspromotionen i Universitetshuset, det var höga hattar och Harry Potter-rockar och vi passade på att gå på upptäcktsfärd med huvudnyckeln. Jag började att leta efter lägenhet, anade efter mina tre underbara år i korridoren på MHK (Michael Hansens kollegium) att den inte skulle bli densamma då hälften skulle flytta efter sommaren. Jag for på mitt andra Tandem, det helgalna cykeläventyret mellan Göteborg och Lund, tillsammans med ett gäng sköna sjukgymnaster, läkare och sjuksköterskor. Corpus Medicus buss var neonfärgad men det var nästan ingen som hängde där eftersom högtalarna inte fungerade och vår chaufför envisades med att spela Mix Megapol hela vägen. Det var också i maj som jag och Carl bestämde oss för att söka till de två sexmästarposterna på sjukgymnastprogrammet. Något vi sett fram emot att få göra sedan vi började i termin 1 och till vår stora lycka och oändliga pepp blev vi valda!
Juni
I juni blev det klart att jag och min vän tillika korridorgranne Freja skulle få en lägenhet på MHK efter sommaren! Så jag botaniserade lycklig på loppisar efter vackra vinglas och gamla plåtbrickor och trasmattor i pastellfärger med mamma nästan varje helg. Alldeles till mig i trasorna blev jag när vi hittade farmors gamla Electroluxassistent på vinden och den gick som tåget. I juni fick jag också ett mail med en rolig förfrågan. Studenttidningen Lundagårds tillträdande webbredaktör frågade mig om jag skulle vilja blogga för Studentlivsbloggen om mitt engagemang i Lundaspexarna, 60val och sjukgymnastkåren. Så blev det och är än idag. Jag skulle börja sommarjobbet först i juli så sommarens första lata veckor blev en välbehövliga tid av återhämtning. En typisk svensk midsommar firades på en gård med en gigantisk tavla på en prins i Halland tillsammans med danska, svenska och Sydafrikanska vänner från USA-tiden. Några dagar senare var det vi som for på Roskildefestivalen och mötte upp ännu fler USA-vänner, såg grymma konserter, drack billigt vin i tetrapak och dansade i leran i nio dagar i sträck.
Juli
I juli började jag på sommarjobbet jag haft i fyra år i kassan på ICA. ICA Kvantum på Näsby är världens bästa ICA med de snällaste medarbetarna så jag trivdes även om det inte blev mycket tid över för sol och bad. En helg var jag dock ledig och då vankades det Beachhandbollsfestival i Åhus. Traditionsenligt deltog ett lag grymma Lundaspexare och jag for dit för att vara supporter och filma när de inför varje match tågade in på plan med Härjarevisan dundrande ur högtalarna för att räcka över en spexmedalj till moståndarlaget. Hela äventyret slutade med en otrolig andraplats i B-slutspelet långt efter det att jag trodde att vi skulle ha åkt hem. Ibland for jag ner till Lund för att ha en eller annan form av möte och då hände det att en after work-öl blev badtunna med utsikt över de saknade takåsarna till sju på morgonen när läpparna blivit blå och samtalsämnena uttömda men i övrigt förde jag ett ganska händelselöst leverne.
Augusti
I augusti tog jag farväl av mitt korridorrum och flyttade med pappas och mammas hjälp mitt bohag tre trappor ner. Samtidigt vinkade jag av min sprillands nya sambo Freja som skulle fara på utbytestermin till Amsterdam. Hennes danska kompis tyska kusin flyttade in i hennes ställe och jag tyckte att det var ofrånkomligt lustigt att det första hon la in i kylskåpet var öl och leverpastej. Nu var det också mycket jobb med 60val men svårt att samla folk eftersom det var sommar. Det och diverse saker i kombination med att jag fortfarande jobbade varje dag gjorde mig lite stressad och någonstans i slutet av augusti kulminerade det. Dock var det underbart att få komma till rätta i lägenheten fylld av saker jag älskade, konstiga, knäppa och finfula prylar fyndade på loppisar, Blocket och Tradera. Jag och Lara hade våffelfest och fräschade upp fyra gamla estniska pinnstolar från mellankrigstiden till köket.
September
Skolan drog igång med lagom upplyftande heldagar av föreläsningar om ätstörningar, depression och posttraumatiskt stressyndrom men det var en oslagbar känsla att vara tillbaka på HSC (Health Science Center) igen, den här gången som sexmästare med Carl och i full färd med att planera allt fantastiskt roligt som skulle hända under terminen. I september var det också dags för en liten spexinjektion i form av turné till Kalmar! Det blev en helg kantad av skojigheter när vi satte upp Uarda på vackra Kalmar stadsteater och sålde mer biljetter än någon tidigare turné. Arbetet med 60val rullade på, konceptet något förändrat nu, och det vi skapat började kännas mer och mer på riktigt. Det var hemsida och goodiebags och loppflyers och Facebookkampanjer. Den 20 september var det äntligen dags att efter intensivt slit men massor av roligt jobb salutera in (bokstavligen – tack SjöLund) 60val, Akademiska Föreningens första tvådagarsfestival. Ett helt gäng utskott stod på scen eller sände radio i Lundagård i två dagar påtittade av allt från några förbiströvande barnfamiljer under de tidiga morgontimmarna till en tilltagande skara av mer upprymd karaktär på kvällarna. Se alla fina bilder här!
Oktober
I oktober inträffade något väldigt underligt. Jag upptäckte en dag att jag inte hade något att göra och försökte beskriva den sköra känslan av lugn. Hösten var mest vacker och jag tog tåget till Stockholm och Uppsala för att hälsa på storebror och vapendragar-Emmy och min vän Cajsa. Jag jobbade mer med Wake-Up Call, den här gången som workshopledare på Ungdomstinget för hållbar utveckling i Västerås. Dessutom fick jag ett roligt samtal från kommittén för Lundakarnevalen. De frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa dem med lite grafiska grejer när det kom till deras kommunikation. Klart jag kunde sa jag och blev grafisk alltiallo en liten stund. I slutet av oktober ställde Corpus Medicus också till med Corbal. Jag och Carl var marskalker utstyrda i studentmössa och vita handskar och ljusblått band och hade en otrolig kväll och kanske dansade vi på borden. Jag kände mig fin som aldrig förr i min ljusgröna småpaisleymönstrade långklänning med puffig tyllunderkjol uppsydd av en skräddare i Lund på 50-talet. (Och kanske kommer det för alltid att finnas ett minne av kvällen i form av en liten, liten blåbärssyltfläck längst ner på fållen.)
November
November är som de flesta av er känner till vid det här laget en månad vigd åt spex. Den här gången var det mitt första spex som chef och med hela sektionen och halva ensemblen utbytt var det massor att tänka på för oss alla. Jag sörjde att jag hade praktik 07.30 varje morgon och hade ärligt talat lite svårt att få det att gå ihop med alla nattliga eskapader i borgen, eller mycket svårt, men tusan vilken bra period det blev! Och vilket spex sen, vi sålde ståplatser trots att det var ett så kallat mellanspex (mellan de stora spexen Uarda och Djingis Khan) och fick fina recensioner. Samtidigt har Carl och jag hela hösten anordnat små karnevalsspånkvällar för alla på sjukgymnastprogrammet som varit sugna på att spåna fram vad vi kunde bidra med på Lundakarnevalen 2014. Vi styrde glassbuffé och tacoskivor och badtunnekvällar och nu var det plötsligt deadline. Vi skickade in en handfull illustrerade bidrag som vi sållat ut bland alla triljoner finessiga idéer och sedan återstod bara att hålla tummarna. En dag i slutet av november när jag satt på tåget till Malmö ringde det ännu en gång i min telefon. Det var en tjej, hon sa att hon var designchef för Lundakarnevalens shopsektion och undrade om jag ville vara med och ta fram kläderna och produkterna som säljs under karnevalen. Vi pratar t-shirtarna som alla bär och den kultförklarade papperskorgen. Det här hade jag väntat förväntansfullt på så jag tackade förstås ja. Och i Malmö, ja där gick jag på öppet hus på Beckmans designhögskolas filial i Västra hamnen för att se vad utbildningen i Visuell kommunikation egentligen handlade om…
December
I december hade jag och Carl styrt massor av roliga julpåhitt med kåren. På julsittningen delade vi ut vårt nyinstiftade pris för den mest peppiga tjejen och killen på programmet och hade tillverkat en gigantisk check till det ändamålet – precis som sig bör. Under första delen av december var jag annars ärligt tala ganska knockad, utmattad efter novembers dubbelliv med spex och kår och praktik i en salig röra. Nu skickade jag in ansökan om uppehåll från sjukgymnastprogrammet. Min andra. Och plötsligt blev saken definitiv, stod att läsa i svart på vitt papper. Samtidigt skickade jag in arbetsprover till kursen i Visuell kommunikation på Beckmans i Malmö och började se mig om efter jobb till våren. Jag började inse hur annorlunda det skulle bli och lyckades nog arbeta upp en del oro och ångest inför det faktum att jag egentligen inte visste ett dugg om hur vårterminen skulle arta sig. När jag kom hem till gården utanför Kristianstad till jul hade jag dragit på mig något slags frustrerande ovana att inte kunna sova, varken på natten eller dagen, så jag gick på lågvarv medan julfirandet kom och passerade med allt det vanliga, julkola och knäck, dignande julbord, klappar och familjemys, annandagsfirande med de gamla gymnasievännerna och årlig julpromenad vid kusten. Med ett par dagar kvar av det gamla året åkte jag ner till Lund igen. Av någon anledning gick det att ta lite djupare andetag igen, jag lyckades sova en del och började till och med teckna. Med melankolins allt lösare grepp om mig blev det dags för nyårsfirande och det skulle bli underbart. Som förra året firades den på Thomanders och där firas den nog allra bäst. Höjdpunkten var säckpipemarschen ner till Lundagård innan tolvslaget, festligare entré får du leta efter. Det ska vara när du gifter dig i så fall.
Det ska bli intressant att se vilka bilder 2014 kommer att leda till men jag ägnar mig inte åt alltför många förväntningar för året ännu. Kan ju försöka motstå drogen så länge det går (ping Nextopia).
