Terminsstarten är i många större städer förknippad med en påträngande bostadsbrist och så även i Lund. Ytterligare liberaliseringar av bostadsmarknaden behövs, menar Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.
Så var det återigen terminsstart. Den kan vara förknippad med glädjen över att ha kommit in på drömutbildningen, lyckan över att ha avklarat höstterminens sista tenta eller det perfekta tillfället för den där nystarten då du ska börja plugga lite mer och lite tidigare.
Men terminsstarten kan även vara den där klumpen i magen. Klumpen som vittnar om att du inte har någonstans att bo och att steget i att flytta ifrån hemorten inte alls var speciellt strategiskt – drömutbildningen till trots. Lunds bostadssituation är visserligen betydligt bättre nu än vad den var för ett par år sedan och flera nya studentbostäder håller på att byggas. Men det är en klen tröst för studenten som idag tvingas leta efter en soffa att slagga på. Det är en klen tröst för studenten som tvingades tacka nej till utbildningen för att hen inte hittade en bostad som fungerade för hen och hens familj.
Bostadsmarknaden är dock tudelad. Är du etablerad på bostadsmarknaden med ett förstahandskontrakt har du förmodligen en relativt låg hyra, goda köpoäng och följaktligen en ganska behaglig boendetillvaro. Är du istället ny på bostadsmarknaden – du kanske ska flytta hemifrån eller är ny i Sverige – är bostadsmarknaden en annan. Tillhör du den senare kategorin och saknar möjlighet att köpa en egen bostad kan du, i en stad som Lund, möjligen som bäst räkna med andrahandskontrakt.
Det finns mängder av regleringar på bostadsmarknaden – säkerligen initierade med goda intentioner. Men vem är det som gynnas och missgynnas av desamma? Ta exempelvis det långa tidsspannet under vilket en kan överklaga bygglov, eller de stränga kraven på handikappanpassningar som måste uppfyllas vid nybyggnationer. Kommunala och statliga regleringar om bostadsmarknaden utgör kostsamma och enorma problem. Vem är det som drabbas av att det blir för dyrt att bygga nytt?
Situationen är densamma gällande den institutionaliserade hyresregleringen, gynnas gör de som har boende, missgynnas gör de som står utan. Detta uppmärksammas bland annat i en rapport från Boverket vilken pekar på hur subventionerade hyror ofta innebär att de som bor i attraktiva områden håller fast vid sina kontrakt, även om de bor större än de önskar. Detta orsakar en ytterligare tröghet på marknaden.
Det behöver bli enklare att bygga och hyra ut bostäder. Dagens bostadsmarknad är egentligen allt annat än en marknad, det är snarare ett tragiskt exempel på politikers klåfingrighet. Kanske förlorade Lunds universitet precis en framtida nobelpristagare eftersom hen inte fick tag i ett boende.
