Går det att leva studentliv och vara vuxen på samma gång? Helsingborgskrönikör Linnéa Berglund funderar över motsättningen och förklarar varför hon aldrig kommer känna sig vuxen så länge hon pluggar.
Om tre månader fyller jag 23 år. Jag får handla på Systemet sedan flera år, har haft ett heltidsjobb och bokar mina tvättider med framförhållning. Myndig i lagens, samhällets och till och med mina föräldrars ögon. Ändå är det något som skaver när jag försöker se på mig själv som vuxen.
Som heltidsstudent är det lätt att hamna i någon slags gråzon. En passage där du för längesedan lämnat barndomens naivitet och förlåtit tonårens förvirring men ännu inte äntrat vuxenvärlden på riktigt. Trots att studenter kommer i alla möjliga former, och att du kanske är närmare 30 än 20 och slipper visa leg när du ska köpa tentafestöl är det minst tre saker som skiljer dig från dina arbetande vänner: pengarna, tiden och lärandet.
När jag började studera var en av de största utmaningarna att förstå att jag inte längre hade en lön. Att gå från självförsörjande till att leva på lånade pengar var för mig ett steg tillbaka på trappan mot vuxenlivet. Vare sig du vägrar att leva ett studentliv där dieten består av nudlar och ketchup eller helt omfamnar några år i ständig lågkonjunktur har du inte samma förutsättningar som någon som kan vara kung i baren den 25:e varje månad.
Å andra sidan är det inte många andra som kan fly till Berlin några dagar mitt i veckan, dansa hela natten på en måndagsfest eller ta sovmorgon lite när de vill utan att lida alltför stora tidsmässiga förluster.
Det största skillnaden är ändå själva lärandet. Som hårt arbetande lär du dig saker hela tiden, men du kommer av rimliga skäl sällan upp i samma nivå som studenter vars enda sysselsättning är att insupa kunskap. Det är ju vårt jobb.
All denna kunskap får mig att utvecklas i ultrarapid. Inga dramatiska förändringar, men varje insikt gör en liten skillnad, en skillnad som förändrar hur jag ser på mig själv och min omgivning.
Förhoppningsvis kommer jag fortsätta att lära mig, fortsätta förändras och fortsätta uppskatta måndagsfester även när jag når det översta steget på vuxenlivstrappan, men så länge jag pluggar får jag nöja mig med att längtansfullt blicka uppåt.
Så istället för att bekymra mig om det tänker jag omfamna studentlivet med öppna armar och njuta av fördelarna med att inte vara barn, men inte heller riktigt vuxen.
