Det är januari och examenstider. Studentlivskrönikör Maria Rosén ser fram emot vårens examen – men önskar att pressen för att snabbt prestera i efter examen-livet hade varit mindre.
Statusuppdateringarna i nyhetsflödet flödar av stolthet. ”Magister i översättning – där satt den!” ”Law degree – check!” ”Examensdag i dag – heja oss!”
Examen innebär ett nytt stadium i livet, och ända sedan jag var liten har jag känt rädsla inför nya stadier i mitt liv. En rädsla över att den här nivån kanske ändå var lite för svår för dig. En rädsla som inte direkt har mildrats av lärarnas skräckprofetior. ”När ni börjar fyran måste ni räkna utan miniräknare.” ”På universitetet stannar de inte och förklarar bara för att du inte förstår power pointen.”.
För många innebär januari en ny vändning i livet. En point of no return, där man går från att vara juridikstudenten Lina till juristen Lina. Där det äntligen är dags att ta emot sitt diplom och ge sig själv en klapp på axeln för att man klarade det.
Och i samma ögonblick står nya skräckprofetior redo föra vidare den gamla oron lärarna gav oss i skolan. Nu kan budskapet komma från äldre släktingar, bekanta som lägger upp gravidbilder på Facebook och riktad reklam till ens mejl. Budskapet att den här nivån kanske ändå var lite för svår för dig. Budskapet att ”om du inte redan är där så är det dags att börja jaga efter Volvo-vovve-villa-livet, den biologiska klockan tickar!”
Men vänta lite nu. Gjorde vi alla tentor, rapporter och uppsatser för att direkt börja oroa oss över en biologisk klocka, utan att stanna upp och njuta av att vara klara? Är det inte nu vi skulle kavla upp ärmarna, tacka för ett rikt studentliv och göra oss redo att uppleva ännu fler möjligheter? Ska vi verkligen stressa över att vi inte har nått så långt som samhället påbjuder på sin stora att göra-lista?
Till sommaren ska jag ta steget till en annan nivå. Men redan nu är det dags att lämna den gamla framtidsoron över att ny nivå är lika med ”Game Over”. I stället ska jag verkligen försöka stanna, klappa mig på axeln och bara lukta på blommorna.
Det har ju gått bra hittills. Och i värsta fall finns ju alltid ”Insert Coin, Try Again”.
