Snart blir Antje Jackelén Sverige näste ärkebiskop. En utnämning som inte lockade alltför många studenter till gårdagens Studentafton. Vart tog det unga klientelet vägen undrar Lundagårds utsände.
Foto: Lukas Norrsell
Utanför AF-borgen intet nytt. Snön har börjat falla och vinden ökar i styrka. Det är tomt. Men när den mätta dagen blivit till kväll, dyker publiken så upp. Årets första Studentafton gästas av Antje Jackelén. Hon påbörjar inte sitt nya uppdrag förrän om sex månader – men är redan historisk. I juni blir hon Sveriges första kvinnliga ärkebiskop någonsin. Moderatorn Lise Kirsebom ställer en för sammanhanget, ytterst relevant fråga. Vad gör egentligen en ärkebiskop?
– Jag kommer att leda och organisera arbetet i Svenska kyrkan. Vara ordförande i kyrkostyrelsen, men framförallt blir jag Svenska kyrkans främste framträdare och ledare i internationella sammanhang. Det finns ju bara en ärkebiskop i Sverige, jag kommer nog sakna att ha arbetskamrater, säger Antje Jackelén.
I första sessionen behandlas tro och vetenskap. Stämningen är avspänd, vi trampar i de teologiska träskmarkernas djupaste bottnar, en prövningens timme för de vars vetenskapliga invändningar inte förmår undanhålla frågan: Hur förstår vi oss själva när vi vet hur hjärnan styr våra behov och val?
– Hur vi talar oss om själva, i relation till utökade kunskaper om vår hjärna är teologiska utmaningar som religionen av nödvändighet dras med. Vetenskapens hypoteser vilar på förförståelser som kan vara omedvetna. Vi teologer kan belysa tolkningsprocessen i naturvetenskapen och ifrågasätta slutsatser. Men självklart bjuder en utökad kunskap om hjärnan på nya teologiska utmaningar, säger hon.
Få saker kan orsaka så mycket meningsskiljaktigheter som en diskussion om vetenskap och tro. Men stämningen är lam. Mer innehållsrikt blir det när samtalet går över till kyrkans roll i ett sekulariserat samhälle. Den senaste tidens debatter huruvida kyrkans traditioner ska göra sig hörda i skolan diskuteras. Antje Jackelén tycker det är underligt att rektorer tvingas ta fullt ansvar för om en skolavslutning ska ske i kyrkan eller inte.
– Det är en märklig situation när det sänds ut signaler om att det skulle vara problematiskt att gå in i en kyrka, säger hon.
Religion har med relationer att göra och Antje Jackelén tror att detta blir hennes stora utmaningar som ärkebiskop: att föra en dialog mellan religioner och därigenom öka vår förståelse för varandra.
– Judar, muslimer och kristna är ju faktiskt kusiner, vi är alla Abrahams barn. Vårt uppdrag i Svenska kyrkan riktar sig till fler än våra medlemmar, säger hon.
De hundratals åhörare som hittat hit ikväll smiter nöjt ut ur AF-borgen. Inga hejarop hörs, inga livliga diskussioner bryter ut. Förvisso inte märkligt, när teologins och religionens afton förpassades till den äldre generations åskådan. Nåväl, där fanns en och annan antecknande student. Men att ”vinet är en symbol för glädje”, som Antje Jackelén uttryckte sig, användes kanske i andra än bibliska sammanhang för studenterna i Lund igår kväll.
