Idag har jag efter en höst utan medlemskap äntligen investerat i ett årskort på Gerdahallen för cirkus 1 585 kronor. Jag har bestämt mig för att skylla allt som inte var så najs i höstas på avsaknaden av träning. (För det råkade tyvärr inte bli så att jag gav mig ut och lubbade fyra gånger i veckan istället. Egentligen har träningen lyst med sin frånvaro i princip hela hösten bortsett från ett fåtal gånger sprungna ur ohanterbar överskottsenergi då jag snörade på mig löpskorna och rotade fram medicinbollen ur garderoben. Att det är så lätt att nedprioritera?!)
Som sagt. Avsaknaden av träning. Inaktivitet. Mina många förkylningar? Inaktivitetens fel. Perioderna av meningslöshet och låg energi? Inaktivitetens fel. Den nya mjuka magen? Inaktivitetens fel. Att jag kissar på mig när jag skrattar? Inaktivitetens fel. Koncentrationssvårigheterna? Inaktivitetens fel. Smärtan i nacke och skuldra? Inaktivitetens fel. Huvudvärken? Inaktivitetens fel. Sömnbristen? Inaktivitetens fel. Pojkbristen? Inaktivitetens fel. Hm, kanske inte nödvändigtvis, men någonting verkar i alla fall ha fastnat efter de två åren på sjukgymnastprogrammet.
Så idag när helgens feber verkade ha retirerat knatade jag glad i hågen till Gerdahallen och fick min plastbiljett till Ett Bättre Liv. Jag firade med ett spinning/styrka-pass kl 11.00 och förutom lite illamående under stångträningen (det ska visst räcka med en höst för att vara nere på noll igen) flöt det på så smärtfritt som spinning kan. På vägen hem sken solen på mig. Somliga säger att de känner våren i luften. Jag tycker fortfarande att det är ruskigt kallt men låt gå för det då. Vi är igång!
