Detta är inte en blogg vars stomme kommer att vila på bilder av prydliga frukostarrangemang eller mig i lustiga tröjor. Den kommer inte heller att redogöra för vilka högskolepoäng jag eventuellt är i akten att gå miste om. Den kommer inte att handla om mig. Självförhärligande bloggar av den typen, i huvudsak skrivna av fullblodsnarcissister, finns det redan i överflöd. Och de sällas i ett fack jag inte önskar hamna.
Snarare kommer bloggen att ta sikte mot något därifrån vitt skilt: Mina reflektioner under min tid som novisch vid Lunds universitet. Ett idel kontemplerande om såväl triviala, som asintressanta saker – inte otroligt med överrepresentation av det förra. Historien har dock gång på gång förkastat en sådan här approach, då den lätt kan övergå i en orgie av pretentiöst självrunkeri. Men för all del: Det är ju en blogg.
Novischperiodens tre mest hektiska veckor har börjat lida mot sitt slut. Den första tiden i en ny stad, i ett nytt sammanhang, kan vara omtumlande för vem som helst. Addera därtill novischfaktorn. En inledande tillvaro präglad av krystade samtal med främlingar i samma sits som du – alla betraktade som potentiella livsfränder.
Först såg man de extremt extroverta, de som på ett Jan Eliassonskt vis rörde sig runt folkmassan. Och avskydde dem direkt; en avsky förstås född ur avundsjuka. Sedan upptäcktes de som drog sig undan, de som snabbt hittade en vägg att stirra in i. Personer som jag ömmade för. Och någonstans där, i mitten av dessa extremer, stod resten. Majoriteten. Vi som motvilligt försökte socialisera, men i stället iscensatte några av det mest patetiska meningsutbyten jag någonsin upplevt.
Men i paritet med att aktiviteterna blev fler och mötena mer frekventa, iklädde sig det som tidigare var trevande och taktlöst en annan skepnad. Så som det gör. En tyst, men tillika självklar, överenskommelse om att alla var lika, oavsett differentierande preferenser, utkristalliserades. Så som det bör.
Under min snart tre veckor långa tid som student i Lund, har penseldragen varit vida. Jag har blivit profilerad som såväl höger som vänster, såväl som ”förespråkare av patriarkatet” som feminist. Det har varit högt som lågt, spetsfundigt som ogenomtänkt. Så som det bör vara, i en studentstad.
