När hon bad sina korridorare att festa mindre blev hon trakasserad på Facebook och kallad Hitler. Umashree Pancholy från Indien beskriver sin tid i Lund som fyra månader av helvete. Nu packar hon sina väskor och åker hårifrån.
Foto: Privat
När Umashree Pancholy i början av höstterminen flyttar in i LU accomodations internationella boende fungerar allt bra och hon kan fokusera på sina studier i lugn och ro. Hon läser ett mastersprogram som är krävande och tar mycket av hennes tid. Hon har, trots ett stipendium, också betalat runt 8000 euro för att studera vid Lunds universitet. Men det dröjer inte länge innan festandet sätter igång, något som enligt henne så småningom börjar urarta.
– Studenter från andra våningar och korridorer började hålla till i min korridor och festa. Ofta höll de på långt in på natten, berättar hon.
– Jag är inte ett freak som inte gillar att festa. Jag tycker också det är kul ibland, men jag vill kunna plugga ifred också.
Köket ockuperas och toaletterna är ofta nedspydda på morgonen, något som det, enligt Umashree Pancholy, ofta struntas i att städas upp.
– Varför betalar jag ens hyran när jag knappt kan använda mitt rum och mitt kök?
Sänkt sitt betyg
De verkliga problemen börjar dock när hon till slut vågar säga ifrån.
– Jag bad mina grannar att ta det lugnare och inte störa så mycket när de hade fest. Då började de helt öppet skriva sarkastiska kommentarer om mig på Facebook, berättar Umashree Pancholy.
Hon blir jämförd med Hitler och flera av korridorsgrannarna pratar inför henne på sina hemspråk som hon inte förstår. Hon hör bara sitt namn nämnas på det främmande språket.
– De var väldigt hatiska i sitt uppträdande mot mig. De visade ingen respekt men däremot tydligt att de inte gillade mig, säger hon.
– En gång skulle jag ha tenta dagen efter men låg vaken till klockan fem för att de hade fest. På grund av den stress jag upplevt under de här månaderna har jag inte bara mått psykiskt dåligt utan också sänkt mina betyg.
Vill aldrig tillbaka
För att få bukt med problemet mejlar hon till LU accomodation där hon förklarar sin situation, men responsen är inte tillfredställande.
– De skrev i princip bara att jag kunde ringa security om det blev för högljutt och så mejlade de ut ett mejl om att folk skulle lugna ner sig, men det blev ingen bättring. Man måste ta hand som sina internationella studenter, men de verkade inte alls ta mig på allvar, säger hon.
Planen var från början att stanna i Lund för att göra klart mastern, men på grund av allt som har hänt har Umashree Pancholy ändrat ämne på sin uppsats så att hon kan flytta tillbaka till Ungern där hon tidigare studerat.
– Utan mina vänner i klassen hade jag aldrig klarat det. Jag har stannat kvar så länge jag kan i skolan och åkt hem så sent jag kan till korridoren, berättar hon.
– Jag vill aldrig komma tillbaka till Lunds universitet, i så fall bara om jag har råd att bo i en egen lägenhet.
När Lundagård någon timme efter samtalet kontaktar Umashree Pancholy för att fråga om hon har tid att träffa en fotograf för att ta en bild svarar hon att det inte går. Väskorna är packade och hon sitter redan på bussen bort från Sverige.
LÄS MER: ”Misslyckande från vår sida”
