Studentlivskrönikör Linus Gisborn lever sitt liv utan kontroll och tror inte på att människan kan styra över varken sina relationer eller framtiden.
När jag var liten var jag livrädd för att åka vattenrutschkana. Ändå gjorde jag det varje gång jag var i simhallen. Försökte bestämma mig för om jag skulle klättra ner för stegen till tryggheten. Eller åka ner – vilket för mig betydde döden. Ofta gled jag framåt en halvmeter på prov, till den punkt varifrån jag inte kunde vända om, varifrån jag oundvikligen sögs ner i plurret.
Per Olov Enquist var 2013 värd för ”Allvarligt talat” på Sveriges Radio. Någon ställde honom frågan: ”Varför väljer man sina vänner, och inte dom man älskar?”. Enquist svar blev en annan fråga: kan vi verkligen välja något av det?
Har på senaste tiden funderat över detta. Om vi kan välja våra relationer och styra hur vår framtid ska se ut. Allt jag upplevt hittills tyder på motsatsen. Jag blev aldrig tillsammans med drömtjejen på högstadiet. Jag är inte det fantastiska syskon jag önskade bli. Och närmar vi oss jobbplaner jag haft så kan listan göras lång. Jag gör den kort. Blev varken handbollsproffs, pizzabagare eller konditor.
När jag börjar nya kurser blir det extra tydligt för mig att jag inte kan planera mitt liv. Jag spanar in folk. Inbillar mig: jag kommer lära känna hela bunten. Tänker: dig har jag väntat på, dig har jag saknat. Det är självbedrägerier. Än så länge har jag aldrig prickat rätt på vilka som kommer bli mina vänner. Det har alltid legat utanför mig.
Hur går det till då och när uppstår vänskap? Ingen aning. Antagligen sitter någon bredvid mig och samlar mod innan hen frågar om vi ska ses senare och prata om boken ditt och föreläsningen datt. Och innan jag vet ordet av sitter jag på St. Jakobs café tillsammans med en främling och inser att vi har ju känt varandra i över tre månader! Vi mumsar semlor och kaffe medan månaderna går utan att reflektera över att vi passerat en slags gräns. Att båda kastat sig ner i varsin rutschkana och kommit ut ur den. Tillsammans.
Att inget i livet är självklart är kanske ingen storartad insikt. Men känslan är ändå svindlade. Snart sagt varenda idé jag haft, om relationer eller framtidsplaner, har jag vid något tillfälle haft anledning att ifrågasätta. Tusentals gånger. Jag kommer fortsätta göra det. För välja kan vi aldrig göra. Vi kan bara kasta oss ner och hoppas att vi kommer ut helskinnade.
