Vad är väl en utbildning på universitetet?

Hur många timmar lägger egentligen en genomsnittlig student på sin utbildning och hur mycket lär en sig efter sina år på högskolan? En universitetsutbildning skulle kunna bli mer givande och utvecklande än vad den är i dag, menar Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.

Vad vill vi egentligen ha ut av vår utbildning? Vad är det som får oss att spendera en termin, tre år eller kanske ett halvt decennium på att plugga när vi istället skulle kunna jobba, tjäna pengar och slippa studielån?

Många heltidsstudenter behöver inte lägga ner speciellt många timmar i veckan på sina studier. Flertalet utbildningar är såklart exemplariska, intellektuellt stimulerande såväl som omfattande, medan andra utbildningar är betydligt lättare att glida igenom. En del studenter hävdar till och med att de inte utvecklas intellektuellt under sin studietid.

Så vad är egentligen syftet med den högre utbildningen? Ska studenter, arbetsmarknad, politiker eller akademiker svara på den frågan? Hur skiljer sig deras svar åt? Vems efterfrågan är det som universiteten bör svara mot? Inte sällan verkar den högre utbildningen svara mot politikers uppfattning om vad som i dagsläget efterfrågas av arbetsmarknaden, eller annat som politiker för studen tycker är viktigt. Men om vi kollar på utbildningens substans – bör inte rimligen utbildning vara något som anpassas efter lärosätenas kompetens snarare än efter politikers viljor?

Om syftet med den högre utbildningen är att bilda och utveckla intellektuell förmåga och att därmed ge vidare förutsättningar för innovation och tillväxt, bör utbildningen inte styras av politiker. Kanske skulle mer självständiga universitet kunna hitta vad som saknas i många av dagens utbildningar. Kanske skulle utbildningssystemet kunna utformas så att kvalitet premieras före kvantitet och där det nuvarande resursfördelningssystemet därmed slopas till förmån för något där högskolor får pengar för annat än antal utdelade högskolepoäng. Kanske skulle då den högre utbildningen komma att handla mer om bildning och mindre om politiska slagord.

Låt oss vara ärliga, det ger pluspoäng när politiker kan presentera siffor över hur många utbildningsplatser och hur många examina som har delats ut. Mindre poäng ges efter diskussioner om vad studenter faktiskt får ut av sin utbildning – det vill säga utöver de där intetsägande poängen och den där titeln som delas med så många andra.

Är syftet med den högre utbildningen att utveckla intellektuell förmåga, bör universiteten bli mer självständiga och ges mer makt att utforma sina utbildningar efter sin specifika kompetens.