Även om det kan kännas långt till sommarlov har det redan blivit dags att se sig om efter lämplig sysselsättning. Som student kan det vara svårt att hitta ett arbete som känns relevant, eller åtminstone uthärdligt. Lundagårds Helsingborgskrönikör Linnéa Berglund delar med sig av sin sommarjobbsångest.
Så börjar det dra ihop sig. Desperationen blir mer påtaglig för var vecka som går. Jag dammsuger webben, besöker alla mer eller mindre skumma hemsidor bara de antyder det minsta lilla. Ju längre tiden går desto längre ut förflyttar jag mig. Längre bort, ut ur ljuset mot de allt mer osäkra utkanterna av cyberrymden.
Jag hade glömt bort hur det känns. Invaggad i studentlivets trygghet går det fort att glömma den hårda värld som finns där utanför. En värld där det inte existerar sovmornar och frivilliga föreläsningar. Där spännande seminarier är utbytta mot jakten på de bästa referenserna och dagliga turer in på Platsbankens hemsida. En värld där jag tävlar mot tusentals andra ambitiösa, målinriktade och välformulerade människor.
Jag pratar förstås om sommarjobb. Detta nödvändiga ont som gör att så många av oss tvingas glömma allt vad vett och sans heter. Det känns plötsligt helt rimligt att söka jobb som vikarierande kock, även om det mest är mamma och pojkvännen som berömmer mina köttbullar. Eller varför inte vikariera som florist, för blommor är ju fina, typ. Kanske en sommar på en bensinstation ändå känns som ett av de bättre alternativen, att jag inte har körkort är väl mindre viktigt?
Som kommunikatör jag har för länge sedan övergett tanken på att få ett arbete som är relevant för min utbildning. Jag menar, hur många annonser om sommarvikarierande PR-konsulter har du sett på sistone? Å andra sidan kanske jag kan använda mina kommunikationskunskaper på annat sätt, till exempel genom att övertala folk att köpa minst jordgubbar för mest pengar? Kanske inte ändå.
Trots det kan det ju finnas arbeten som är givande på andra sätt. Som 90-talist, en del av generationen lyckojägare som bara vill ha roligt, ser jag helst att mitt kommande sommarjobb är både givande, spännande och intressant. Helst allt på samma gång. Ju längre tiden går och ju fler annonser jag läser desto mer går det upp för mig att det kan bli svårt. Jag får helt enkelt kasta mig ut på arbetsmarknaden och hoppas på det bästa. Eller värsta.
Och vem vet, vi kanske ses på macken i sommar. Men fråga inte mig om vilken spolarvätska som passar till din bil, för jag har absolut ingen aning.
