Regeringen saknar en helhetssyn för hur studier ska löna sig och borde följa en röd tråd. Det skriver politices magister-studenten Eva Svendén i en debattartikel efter finansminister Anders Borgs förslag på ändrat studiemedel.
Som en del i regeringens finanspaket på 9 miljarder för perioden 2015 – 2018 aviserar moderate finansministern Anders Borg nu ändringar av studiemedlet. De ändringar som finansministern föreslår innebär sänkningar av bidragsdelen med 300 kronor samtidigt som lånedelen ökar med en möjlighet att låna upp till 1300 kronor mer i månaden.
Förvisso sympatiserar jag med tanken på att var och en ska ta ansvar för sig själv. Då blir det naturligt att minska bidragsdelen i studiemedlet. Det synsättet förutsätter att samma syn råder när man ser till studentens tillvaro när denne kommer ut i arbetslivet. Med andra ord, om bidragsdelen sänks och lånedelen ökar måste också det studenten får ut i form av lön bygga på principen att det ska löna sig att ta ansvar för sin tillvaro och att bidrag ska minskas. Därmed måste lönen för att ha studerat öka.
Regeringens politik idag har inte denna helhetssyn. Bland annat är moderaterna emot en sänkning eller ett avskaffande av värnskatten. Undersökning efter undersökning visar också att när studenter kan få mer lån ökar också risken att studenter från studieovana hem stöts bort. Denna fråga är inte bara realpolitiskt viktig utan är också en viktig symbolfråga.
Många studenter vittnar redan idag om att de måste arbeta bredvid studierna och om att de upplever att extraarbetet påverkar studierna negativt. Vidare måste många studenter inte minst i Malmö och Lund redan ta lån, utöver studielånen, under studietiden för att finansiera en bostad.
Jag tycker att det behövs en mycket mer omfattande utredning och analys av hur studiemedlet ska se ut. Det måste finnas en röd tråd, en samsyn, när det gäller vilka principer som studiemedel och framtida löner ska bygga på. Om studenten ska ta större ansvar för sin situation och bidrag ska minskas och lånedelen öka under studietiden måste samma princip gälla när studenten kommer ut i arbetslivet – skatter måste minska och lönen öka.
Möjligen är det så att studenter när de väljer att studera inte funderar över värnskatter, och om hur studier lönar sig. Det i sig är oroande, då det är ett måste att vi får en diskussion om dessa frågor.
Eva Svendén
Pol.mag.stud i statsvetenskap och nationalekonomi
