Längst fram i olika protest- och motståndsrörelser står ofta studenter. Oavsett tid och plats har denna grupp alltid haft en viktig roll för förändring. Det skriver Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.
Ibland tenderar världen slå till en med en örfil och de där vardagliga problemen man så lätt klagar över sätts i relation till en annan verklighet. En nyhetsrubrik senare och det som man kanske fem minuter tidigare klagade över har blivit en ovärderlig lyx.
Det har nu gått några veckor sedan flera människor dödades av sin dåvarande regim i en europeisk huvudstad i ett av EU:s grannländer. Situationen i Ukraina med omnejd är onekligen svår att greppa – det som började som protester mot en illegitim maktutövning följdes av rubriker angående en rysk militär intervention på Krim, och nu senast om att Krim utropar sig självständigt efter att Ryssland anordnade en folkomröstning på halvön. Många hävdar att historien kan upprepa sig; att det finns många variabler som talar för att krisen kan bli än större än vad den redan är.
Längst fram på Självständighetstorget i Kiev stod många studenter. Studenter som med sina drömmar om demokrati och frihet gick ut för att säga att tillvaron kan bli bättre. Som alltid lockar den här sortens demonstrationer även till sig människor som är ute efter annat än frihet, men de flesta som stod på torget var inte extremister. De flesta stod där för att de var trötta på korruption och förtryck. De flesta stod där för att strida för de rättigheter som vi åtnjuter varje dag.
Det är en väldig tur att ha råkat födas i ett land där demokratiska rättigheter respekteras och skyddas. Men den friheten kan aldrig tas för given – ofriheten är aldrig mycket längre bort än i en passivitet hos medborgarna. Det är varje dag viktigt att fortsätta verka för öppenheten för idéer och att stödja dem som verkar för detsamma på andra platser, att visa att de inte är ensamma i kampen emot förtryck och för demokrati. Med det sagt är det också viktigt att verka för en öppenhet för människor som söker sig en bättre tillvaro på en ny plats. En generös – allra helst fri – invandring är det viktigaste som kan göras för att fler ska få ett bättre, rikare och friare liv.
Det är inte sällan som studenter är de som står längst fram i kampen för förändring. Måhända att studenttillvaron allra oftast handlar om diverse inlämningar, dyr kurslitteratur och lunchlådor, men någonstans är det – klyschan till trots – ändå vi som utgör framtiden. Genom den bildning vi skaffar oss bör vi också ansvara för att ifrågasätta gamla sanningar. Det är vi som ska visa absolut mest öppenhet för nya idéer – dagligen och överallt.
