Den ökande sociala snedrekryteringen till högskolan är en förlust för individen, högskolan och samhället. Det menar Patrice Soares utbildningspolitisk krönikör.
Det blir mer och mer uppenbart att den sociala snedrekryteringen till högskolan ökar. Det är synd.
För jag tror att högskolan mår bra av studenter från olika sociala bakgrunder. En mångfald av erfarenheter leder till att frågor och problem kan belyses från fler perspektiv. Och det leder till att fler livserfarenheter och aspekter kan tillvaratas. Social mångfald är därför en stor tillgång både inom utbildning och forskning som vi borde värna.
En gång i tiden bestod högskolan endast av män, män från över- och medelklass. Det var varken en rättvis eller optimal högskola. Det var ingen högskola som tillvaratog alla de resurser som fanns i samhället. Riktigt så illa är det inte idag. Men det faktum att högskolan håller på att bli allt mer av ett reservat för en välmående medelklass är ändå oroande. En högskola med allt färre studenter från hushåll utan studietradition kommer inte nå sin fulla potential och kommer, tror jag, heller inte att kunna överbrygga de sociala och ekonomiska klyftor som växer sig allt starkare i samhället idag.
Det är därför synd att det system för antagning till högskolan vi har idag missgynnar en mångfald av sökanden. En grupp som kommit att missgynnas särskilt de senaste åren är de som har en utbildning från en folkhögskola. Med de regler som antogs 2010 gjordes det betydligt svårare för dessa elever att komma in på högskolan. Detta innebär att högskolan går miste om en grupp studenter med studieerfarenheter annorlunda än de som gått den traditionella vägen genom gymnasieskolan.
Högskolans sociala mångfald blev heller inte större när den så kallade 25:4 regeln avskaffades 2008. En regel som innebar att de som var minst 25 år gammal och hade minst fyra års arbetslivserfarenhet fick allmän behörighet till högskolestudier. Avskaffandet ledde till att den sociala snedrekryteringen ökade ytterligare och var ett effektivt sätt att minska antalet studerande med arbetarbakgrund.
Låt oss därför hoppas på en mer inkluderande utbildningspolitik i framtiden. En utbildningspolitik som bejakar en mångfald av utbildningserfarenhet, yrkeserfarenhet och studiesocial erfarenhet. En gemensam högskola som tillvara tar fler medborgares erfarenheter tror jag har större möjlighet att lyckas placera Sveriges högskola längre upp på listan över framgångsrika lärosäten. En sådan högskola har goda utsikter att utbilda kunniga studenter och blir både rättvisare och modernare än vår nuvarande.
