På kort tid har Alexander Stutterheims hans kreationer spridit sig över hela världen. På Studentafton berättade han för publiken om sitt liv som melankoliker, småbarnspappa och firad regnrocksdesigner.
De senaste åren har varit omvälvande för Alexander Stutterheim. När han sätter sig tillrätta bredvid reklammakaren och kvällen moderator Mattias Åkerberg framför Studentaftonpubliken, så gör han det som den kända Jay Z-kollaboratören och söderdesignern Alexander Stutterheim. Kanye West, Robyn och Sarah Jessica Parker tillhör de stjärnor som har iklätt sig hans designrockar men denna version av Alexander, som efter föreläsningen ska sätta sig och skypa med nämnda Jay-Z, har dock föregåtts av flera diametralt annorlunda varianter. Exempelvis Alexander som (kortvarig) lundastudent, socionom, narkomanvårdare och copywriter, och under föreläsningen förklarar han att det är att betrakta som en ren slump att han överhuvudtaget hamnade i designbranschen.
Under kvällen återger han tillbakalutat och stillsamt humoristiskt den välkända men likväl anmärkningsvärda historien om hur han slog igenom som regnrockskreatör efter att ha funnit en bunt regnrockar bland sin morfars kvarlåtenskap.
– Det var sådana där ”farbror Melker-rockar” som alla hade förr i tiden, förklarar han, och vad som från början var tänkt som ett privat designprojekt (”till en början gjorde jag det bara för min egen och mina kompisars skull”) blev tämligen omgående något betydligt större.
Foto: Jens Hunt
Intressant nog vigs emellertid enbart en förhållandevis liten del av samtalet de senaste årens framgångssaga. Vad som istället i högre utsträckning är föremål för diskussion är Alexanders Stutterheims uppväxt och hans relation till sinnesstämningen ”melankoli”, denna känsla som hans rockar, såväl som hans egen person, har kommit att bli så nära förknippad med. Alexander Stutterheim – som i sin framtoning och med sitt hudlösa och personliga sätt att resonera kring teman som sorg och saknad framstår som en modevärldens Lars Winnerbäck – berättar hur han som ung längtade bort från den nyponbuskekantade trygga men tråkiga småländska hemstaden Nybro till det exotiska Stockholm, med dess tunnelbanor och folkvimmel.
Beledsagad av Mattias Åkerbergs initierade frågor berättar han därtill om sin relation till sin pappa, som lämnade familjen när Alexander var ung, men som han i tonåren återförenades med och sedermera utvecklade en djup vänskap till, och om den prostatacancer som Alexander utvecklade i tonåren.
– I samband med detta var det som att jag blev tio år äldre, berättar Alexander Stutterheim.
Även om han i grund och botten betraktar sig själv som en melankolisk människa, så har dock de senaste årens utmaningar och succéer inte lämnat honom mycket rast och vila. Till en följd av detta känner han sig gladare nu en förut. Dessutom har han sin sexåriga grabb ”på halvtid”, vilket kräver att han håller sig på gott humör. När det kommer till frågan om hans företags framtid, och hur stort det kan bli, så säger han att han sällan tänker i sådana banor.
– Det som är viktigast för mig är att jag och mina medarbetare ska ha det så bra som möjligt, och att företagets produkter ska vara av hög kvalitet, förklarar han. Emellertid tillägger han att det vore fantastiskt om han en dag får se Woody Allen eller Bob Dylan i en av hans rockar. Något vi väl får hålla tummarna för att Alexander Stutterheim får en dag.
