Att våren är den klassiska tiden för förändring kommer inte som någon nyhet. Helsingborgskrönikören Elin Sivard försöker samla tankarna kring vad det egentligen är som händer med oss vid denna plötsliga dos av solenergi som vi inte mindes fanns.
Våren kom. Och jag är knappast den första, eller sista, som konstaterar det. En vän sa åt mig att inte vara klyschig och skriva om vad våren och ljuset gör med oss. Självklart skriver jag därför om just det. Våren har gjort mig till en rebell. Jag vill bryta upp. Byta riktning. Bli en ny, bättre version av mig själv.
Solen strilar genom mina skitiga fönsterrutor på studenthemmet. Allt blir extra tydligt här inne nu. Där utanför väntar världen. Den ropar med all sin kraft: ”Kom ut! Upptäck mig! Se allt jag är, allt jag har!” Dofter från hundratals dammiga skolgårdar går igen. Grus på soldränkt asfalt. Grönt gräs. Fågelkvitter…
Här inne känner jag mig nästan fången. Kättrad vid mina prylar. Jag vill göra nåt drastiskt. Sälja allt jag har och ge mig iväg. Ut, och bort. Som fotografen som det skrevs om för ett tag sedan. Varför inte? Den rätta tiden är nu. Jag har aldrig varit så nära att göra en Into the Wild (vi som minns hur det gick i filmen vet att det kanske egentligen inte är den bästa av idéer).
Våren är fylld av symboliska paralleller. En värld som får färg igen, knoppar som slår ut, fågelungar som kläcks. Vi blir som dem. Pånyttfödda igen efter vinterdvalan. Förra veckan träffade jag en hel kull med valpar. Nya till världen och nyfikna på allt rumlade de omkring över köksgolvet. Senare på kvällen ser jag samma syn på kullerstensgatorna inne i stan. Denna gång människor. I full färd med att fånga kvällens sista solstrålar letar vi oss ut bland uteserveringarna igen. Vårhysterin skonar ingen.
Hur gör vi det bästa av denna kreativa höjdpunkt på året? Det kan vara svårt att sålla bland alla nya idéer, ta tillvara på intrycken och samtidigt kanalisera dem rätt. Någonstans mitt i allt vill vi också hinna njuta. Det handlar nog helt enkelt om att bara släppa kontrollen, och låta oss svepas med.
Kanske blev detta mest meningslöst svammel om hur himla bra våren är. Jag tycker att vi kan låta det vara så. För min del så får känslan av kravlöshet gärna stanna en stund till.
