Alex & Sigges podcast fyller hundra avsnitt. För att fira detta tar de båda riksangelägenheterna plats på Stora salens scen i AF-borgen, där stora tankar blandas med små, och humor följs av allvar och vemod.
Klockan är några minuter över nio och den första akten i Alex och Sigges show – alltså själva podcastinspelningen – är precis överstökad. Publiken strömmar ut ur Stora salen får att få sig en skymt av, och kanske ynnesten att utbyta några ord, med kvällens huvudpersoner som har utlovat en stunds mingel innan den avslutande frågestunden tar vid. Det knuffas, bökas och slingras för nå fram till de två.
– Det är så sjukt. Jag har liksom lyssnat mer än trehundra timmar på de här killarna, och nu står jag fem meter ifrån dem. Och ja, det känns rätt konstigt. På sätt och vis känns det ju som att jag känner dem bättre än mina syskon, fast vi aldrig har träffats, säger en av besökarna.
Besökaren sätter fingret på något här. Att lyssna på Alex & Sigges till humorpod förklädda terapisession – deras närmast norénskt öppenhjärtiga spanande där ämnen som döden, föräldraskapet och ångest avhandlas – är som att stiga in i ett rum präglat av en rättframhet vars motsvarighet enbart står att finna i våra närmaste relationer.
Alex och Sigge blir som två kompisar man aldrig har träffat. Detta intima envägsförhållande har uppenbarligen även upptagit en del av Alex och Sigges tankeverksamheter, och de förklarar från scenen att det känns fantastiskt att komma ut och se sina lyssnare på riktigt.
– Ni är i sanning ett gåtfullt folk, säger Alex och för att accentuera detta bjuder duon på en omarbetning av Olle Adolhpsons ”Det gåtfulla folket”, som de sjunger med uppbackning av en studentkör i ryggarna.
De båda podcastarna verkar trivas i rollen som scenestradörer. Sigge, med sitt allestädes närvarande upphöjda lugn, lotsar publiken genom sina popkulturella konstruerade teser (för kvällen genom en Powerpoint med vilken han pedagogiskt illustrerar hur Ulf Lundells olika förhållningssätt till regler går att applicera på alla människor, i alla skeden av livet) och Alex spyr med liv och lust galla över osköna kändisar (Bingo Rimér får sig en särskilt stor slänga av sleven).
– Det är något fel i huvudet på honom, säger Alex, apropå att Rimér säljer en avgjutning av Alex tänder på Tradera.
En av kvällens höjdpunkter är när Alex och Sigge proklamerar att de – i händelse av att en av dem går och hänger sig inom en snar framtid – måste hitta en stand-in för den framlidne poddaren, varpå publiken bereds chansen att tävla om en plats som framtida ersättare.
Stämningen är först ängslig, men efter att en modig individ prövats i rampljuset skjuter händerna upp i luften och det visar sig att tämligen många lundensare är intresserade av att bära podcast-facklan vidare.
Överhuvudtaget känns hela kvällen synnerligen lyckad och spänstig. Duon är i fin form och skratten blandas med vemodiga reflektioner.
När publiken slutligen väller ut ur den fullsatta lokalen skär de entusiastiska kommentarerna genom luften och få är väl de som finner att showen inte har levt upp till förväntningarna.
