Kapitalismens motsättningar skapar möjlighet för vänstern att agera. Det var budskapet när världens mest kände geograf fyller Palestra till bristningsgränsen.
Någon har underskattat hur stor geografen David Harvey är. Hörsalen Palestra nedre är inte bara full, utöver de 170 sittplatserna hinner ett hundratal människor ställa eller sätta sig i gångarna, på marken och på fönsterkarmarna innan arrangörerna stänger dörrarna, redan tio minuter innan föreläsningen var tänkt att börja.
Som marxist är David Harvey automatiskt kontroversiell, men det har inte alltid varit så. Som relativt nyutexaminerad hävdade han på ett föredrag att kapitalismen aldrig löser sina kriser, bara flyttar omkring dem. Han attackerades hårt från ett flertal akademiker som visste att hans sympatier låg åt vänster, men försvarades av chefen för Bank of New York. Efteråt kom han fram och ville veta var David Harvey hade fått det där utmärkta uttrycket från.
– “Well, jag fick det från Engels” svarade jag. “Åh, var undervisar han?” svarade bankchefen.
I dag vore samma sak svår att komma undan med, David Harvey är ett alldeles för etablerat namn. Med tanke på att Times Higher Education rankade honom som en av västvärldens mest citerade akademiker, före både Marx och Nietzsche, är uppmärksamheten knappast oväntad. Hans introduktion till Marx Kapitalet kan också sägas ha fostrat en hel generation marxister – aktivister lika mycket som akademiker.
Medan luften snabbt blir sämre berättar David Harvey om hur arbetet med den nya boken, Seventeen Contradictions and the End of Capitalism, uppkom ur det faktum att den andra delen av Marx Kapitalet är så fruktansvärt tråkig.
– Det kan vara den tråkigaste bok som någonsin skrivits.
Publiken skrattar, och med tanke på att Harvey har lagt över 20 år på att undervisa, skriva och – får man anta – läsa Kapitalet är det utan tvekan ett ganska ironiskt uttalande. Men efter ett engagerat skratt sjunker publiken tillbaka i en lika engagerad tystnad. I en så överfull sal är det märkligt att inte höra mycket annat än raspet från pennor. Kanske beror det på allvaret i det Harvey säger. Världen utvecklas enligt honom mot både större ojämlikhet och miljöpåverkan.
– Enligt Oxfam (brittisk välgörenhetsorganisation, reds. anm.) var ökningen, bara ökningen, i kapital för den rikaste procenten i världen under 2012 tillräcklig för att utrota fattigdomen.
Harvey varnar också för utvecklingen på universiteten, som han anser blir allt mer reaktionära. Den reaktion från studenter man hade kunnat vänta sig efter på de sociala orättvisorna har i stor utsträckning uteblivit. Trots det är Harvey hoppfull.
– Kan vi bara kommunicera de här motsättningarna inom kapitalismen kommer vi snart ha att göra med en rörelse. Det är människor som upptäcker de här motsättningarna som vi ser i oroligheter som de i Sao Paolo, London och Stockholm. Enough is enough.