Lunds studentkårer skär ytterligare i Lundagårds verksamhet. När annonsmarknaden sviker gör kårerna detsamma. Framöver kommer du som student få mindre public service efter ett beslut som förkastas även i Uppsala.
Efter sommaren 2015 försvinner en redaktörstjänst på Lundagård, det klubbade sju av nio studentkårer i mars. Anledningen är ekonomisk – Lundagård nådde inte upp till budgetmålet förra verksamhetsåret. Annonsmarknaden svek och en fullständig återhämtning har inte setts i år.
Ända sedan vi redaktörer klev på i juni har ekonomiarbetet fått stå jämte det journalistiska. Skulle verksamheten inte nå nollresultat skulle en av oss få sparken, så var direktiven. Därför har vi hittat nya intäktsvägar och skurit i kostnaderna. Du som trogen läsare har kanske märkt det genom att tidningen blivit tunnare och utgivningstakten glesare.
Samtidigt ligger det ekonomiska stödet från våra ägare, din kår, på en historiskt låg nivå. Inför kårobligatoriets avskaffande 2010 var kårerna djupt oroade över att tappa medlemmar. Därför sänktes deras ekonomiska stöd drastiskt – från 24 kronor per helårsstudent till 10 kronor.
Men hur har det gått för kårerna? Inte så värst illa, läs bara Lus-sidan längst bak i tidningen. Sex kårer är med i Studentlund, vilket betyder att de automatiskt får en medlem när en student vill gå med i en nation eller AF. Det dramatiska medlemstapp som förutspåddes uteblev.
Till det får kårerna nu ett generöst stöd från universitetet, drygt 125 spänn per helårsstudent. Med det har kårerna kunnat anställa fler. Färre behöver jobba ihjäl sig i för mycket jobb.
Jag önskar att kårerna kunde se med samma ögon på Lundagård. På kårerna finns oftast mellan två till fem anställda som på heltid ska driva studenternas frågor mot en enskild fakultet. På Lundagård är vi tre, snart två, som ska bevaka och granska ett universitet med 30 000 studenter och ytterligare över 7 000 anställda. Till det ska vi arbetsleda våra 70 ideellt arbetande studenter.
Samtidigt har inte alla anställningar lönat sig. Exempelvis gick Samhällsvetarkåren 900 000 kronor back förra året, inte minst på studiesociala satsningar. Men ingen tjänst togs bort, besparingarna från tidigare goda år fick betala underskottet.
Något sådant sparkonto har Lundagård inte – alla år av ekonomiska plus har gått rakt in i Lus och kårernas verksamheter. När Lundagård nu gått minus är enda lösningen att skära i tjänsterna.
Med en redaktör mindre kommer hela verksamheten drabbas. All satsning på internationella studenter och Helsingborg riskerar ges upp direkt på grund av personalbrist.
Samtidigt satsar fler kårer på det studiesociala. Kårer håller i pubkvällar, sittningar och baler på ett sätt de inte gjorde förr. En liten klick får mer kul. Men den stora majoriteten som ser Lundagård som det enda konkreta kvittot på sitt kårmedlemskap får samtidigt mindre. En prenumeration medlemmarna betalar 1 till 2 kronor per termin för.
Lundagård är studentlivets public service-produkt, samtidigt som kårerna pratar om den i marknadstermer – om inte annonsförsäljningen ökar är det tough luck.
Uppsala studentkår har haft liknande nedskärningsdiskussioner om sin tidning, Ergo. En kårutredning där har nu kommit fram till att en redaktionellt oberoende källa för bevakning, informationsspridning och granskning är central i kårverksamheten. Sådan public service måste vara värt att betala för. De ser djupt oroade på utvecklingen i Lund.
Väljer Lunds studentkårer att ta till sig av kritiken? Än så länge har de suttit med händerna för öronen.
Kenneth Carlsson
Redaktör och ansvarig utgivare
