Det är inte utvärdering som ger kvalitet. Det är det arbete som vidtas utifrån en utvärdering. Teresia Olsson, utbildningspolitisk krönikör, diskuterar politikernas kontrollbehov och efterfrågar större tillit och förtroende för de som verkar i högskolan.
Den 13:e april publicerade Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och Sveriges förenade studentkårer (SFS) en gemensam debattartikel i Svenska dagbladet om utvärdering av högre utbildning. Det utvärderingssystem regeringen har infört har fått stor kritik, inte minst av den europeiska kvalitetssäkerhetsorganisationen ENQA som har uteslutit Sverige då vårt utvärderingssystem för högre utbildning inte längre uppfyller deras krav. Detta är väldigt allvarligt och kan få negativa konsekvenser för hur svensk högre utbildning bedöms i internationella sammanhang.
SUHF och SFS förespråkar ett nytt kvalitetssäkringsystem som bygger på ett ökat ägarskap och ansvarstagande från lärosätenas sida. De menar att det inom lärosätena finns den ”kunskap, kompetens och professionalitet” som tillsammans med den kontinuerliga dialog som sker med studentkårerna leder till utbildning med högsta kvalitet. Lärosäten borde därför ges möjlighet att själv hantera utbildningsgranskningar och Universitetskanslersämbetet borde granska kvaliteten på lärosätenas kvalitetsutvärderingssystem istället för att granska kvaliteten på utbildningarna.
I samma anda publicerades den 19 april i Dagens nyheter en debattartikel av ett antal forskare kring att vårt fokus på utvärderingar har gått för långt och att allt fler ägnar sin arbetstid åt fel saker. De menar att för mycket granskning förstör verksamheter som tidigare byggde på tillit och skapar myndigheter där det handlar om att kontrollera den externa bilden av verksamheten medan innehållet i verksamheten trängs ut. Statens kontrollmekanismer måste vara utformade så att de stärker professionerna istället för underminerar dem och skapar en grundläggande tillit som gör att de anställda gör rätt säker även när ingen granskar dem.
När jag läste dessa båda artiklar kände jag mig först orolig. Vad menade de, ska vi ge av våra skattepengar till verksamheter utan att noggrant granska vad de gör för pengarna? Sen insåg jag att det är precis vad vi borde göra! Det är genom att minska mängden kontroller det skapas handlingsutrymme för att bygga kvalitet. Utvärderingar leder aldrig till kvalitet. Det är det arbete som vidtas utifrån en utvärdering som leder till kvalitet. Vi har infört så många olika typer av utvärderingar att det aldrig finns tid för kvalitetsarbetet.
I rollen som politiker har en ansvar för att våra skattepengar används till rätt saker och då är det oerhört lätt att vilja införa kontroller och utvärderingar, men är det verkligen det vi vill att skattepengarna ska användas till? Är det inte bättre att lägga en del av de resurser vi idag lägger på utvärderingar på fler lärarledda timmar och pedagogikutveckling? Politikerna måste börja lita på de som verkar i högskolan och det starka studentinflytande vi har. Vi som är engagerade i högskolornas kvalitetsarbete vet vad vi sysslar med. Tillit och förtroende väcker engagemang för utvecklingsarbete och självkritik är den kritik som bidrar mest till kvaliteten.
