Runtom i Lund står byggnadsställningar som vittnar om att det byggs bostäder. Spontant längtar vi kanske efter än fler och än billigare sådana, men vem kan möjliggöra det och hur? Det frågar sig Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.
I hopp om att hitta mängder av utbildningspolitiska ämnen att skriva om kollade jag på söndagens partiledardebatt som sändes på SVT, men det visade sig vara en ganska dålig inspirationskälla för utbildningspolitiska krönikor. Vad som däremot väckte mitt intresse var när såväl Jonas Sjöstedt som Gustav Fridolin nämnde att det behöver byggas fler bostäder. Äntligen skulle bostadsfrågan få den uppmärksamhet som den förtjänar.
Men tji fick jag. Frågan passerade som vore den en droppe i havet och ingen fick redogöra för hur fler bostäder faktiskt ska byggas.
Så vad händer egentligen i bostadsbyggandet? Om vi lämnar debatten och tar oss till rummen där besluten tas? Varför besvarar fortfarande inte marknaden min och alla andra studenters efterfrågan på någonstans att bo?
”Kolla. Det blir jättelitet” skriker en reklampelare på Kämnärsrätten och syftar på de 22 lägenheter på 10, 20 och 40 kvadratmeter som där håller på att byggas. Ett bra koncept för fler och billigare bostäder. Dessvärre är byggandet tillåtet endast efter dispens från tillgänglighetskravet, det vill säga regeln som säger att samtliga nybyggnationer måste handikappanpassas och därmed bland annat måste byggas med toaletter stora nog för att passa rullstolsbundna.
Med tillgänglighetskravet följer krav på stora ytor och följaktligen matchande kostnader som väldigt få är beredda att stå för vid nybyggnation. Det fanns tidigare ett förslag om att låta tillgänglighetskravet endast gälla en begränsad andel av nybyggnationer – något som regeringen dessvärre backade från. Istället fortsätter små och billiga bostäder vara ett undantag och det är fortsatt alldeles för dyrt att bygga nytt.
Fridolin och Sjöstedt har uppenbarligen rätt i sak: det behöver byggas mer. Men vad gör deras partier för att göra verklighet av byggandet?
Så sent som den 7 maj yrkade Miljöpartiet i Lunds kommunstyrelse avslag för 350 nya bostäder, varav 200 hyresrätter, i förtätningar. I Lund. I själva verket har de lokala oppositionspartierna under det senaste året yrkat avslag på 19 stycken förslag som enligt uppskattningar innebär runt 2000 nya bostäder, varav flera studentbostäder.
Kanske har oppositionspartierna planerat ordna bostäder på annat fascinerande sätt, men likväl röstar de i nuläget nej till mycket av den politik som innebär att det i Lund idag byggs 428 nya studentbostäder – en nybyggnation som är ett önskvärt steg i rätt riktning.
Det behöver fortsatt bli billigare och enklare att bygga. Regeringens beslut att hålla fast vid tillgänglighetskravet för samtliga nybyggen är beklagligt för alla som letar någonstans att bo. Likväl är det minst lika beklagligt att oppositionspartierna verkar säga en sak och göra en helt annan.
