Sommaren kommer med en förändring som för många innebär examen eller studieuppehåll. Helsingborgskrönikören Elin Sivard passar på att reflektera över livet efter studierna.
Jag hade länge en bild av att jag passade bäst som student. Att den riktiga friheten var den att välja själv hur jag skulle disponera min tid. Studentrollen var något jag hittat hem i, trots att den som så mycket annat inte är något som varar. Men det har varit svårt att komma ifrån att studierna ofta känts som överhängande måsten. Det, i kombination med att jag extrajobbat och ägnat mig åt projekt vid sidan av, har gjort att jag varit stressad. Ofta. Samtidigt har det lärt mig att jag måste sortera ”riktig” stress från den jag skapar själv. Och det finns förstås bra stress, den stress som ger oss ett driv framåt. Det ligger trots allt något i uttrycket ”if you want something done – give it to a busy person”. Sällan är vi så produktiva som när vi har lite tid att disponera.
Filosofin för mig som för så många andra i samma sits har varit rätt enkel: Håll alla dörrar öppna och många bollar i luften. Välj bort så lite som möjligt, för du vet aldrig när du kan behöva erfarenheten i framtiden. Vi vet förstås att det inte är en hållbar strategi i längden, att livet snarare handlar om att faktiskt välja. Och att välja bort. Vid det här laget vet vi också att inget beslut varar för evigt. Valen bestämmer istället de tillfälliga mål som ger oss drivkraften att sträva framåt. Det gör att vi utvecklas trots att riktningen får förbli oviss.
Jag ska försöka att inte älta det här med förändring och framtidsvånda. De gör de flesta studenter rätt bra på egen hand. Men någonstans har jag börjat släppa min egen oro kring detta. Och jag tror att vi nog alla egentligen vet att mycket av oron inte är så berättigad som vi initialt kan få för oss. Jag har börjat inse att det bara kommer bli bättre. Att det finns något bortom studierna som gör det hela så värt som många andra hela tiden sagt till oss, men som ibland har varit svårt att verkligen landa i.
När jag sedan påbörjade min praktik i våras kunde jag inte låta bli att tänka: Kan det vara så här bra? Kan jag gå till ett jobb där jag är helt fri från känslan av att det är ett måste? Visst har jag valt en bransch där det inte kommer vara konstigt att jobba övertid eller ta med sig jobbet hem. Men jag har aldrig kunnat framkalla samma fria känsla under mina studier, trots att vi även pluggar av eget val.
När studentlivsbubblan spricker väcks intresset för omvärlden till liv igen. Jag kan känna att intresset till och med kommer tillbaka större och starkare än det var innan. Det var länge sedan jag konsumerade lika många intressanta artiklar, podcasts, debattinlägg och dokumentärfilmer. Pausen från pluggandet har gett mig energi att ta till mig kunskaper från annat håll.
Det här blir min sista krönika för ett tag framöver. Jag ska nämligen flytta och fortsätta praktisera på annat håll under hösten. När jag sedan kommer tillbaka för att skriva min C-uppsats och knyta ihop hela den här säcken kommer det nog inte kännas helt naturligt. Men det får vara så, jag är inte orolig. Just nu välkomnar jag en paus från studentlivet.
