Att Folkpartiet och kräver betyg i ordning och uppförande kommer inte revolutionera den svenska skolan. Att det föreslås vara frivilligt är väl dock en tröst, men kan samtidigtbli en farlig genväg för skolor att inte ta tag i de verkliga problemen, menar Isak Engqvist, utbildningspolitiks krönikör.
Att vi lyckades komma in på vår önskade utbildning bygger mycket på de kunskaper vi fick i grundskolan och gymnasiet. De grundläggande kunskaper som krävs för att vi ska kunna tillgodogöra oss det som läraren försöker förmedla på föreläsningar eller seminarier det är de vi får i grund- och gymnasieskolan. Det är en skolform som är viktig inte bara för samhället i stort, men också för mig som person. Att den är viktigt är inte så svårt att förstå eftersom den lägger grunden för resten av mitt liv. Detta lägger givetvis ett stort ansvar att ta tillvara på den undervisning som erbjuds oss, men det ställer också krav på skolan att ha en undervisning som gör att jag kan få de kunskaper som jag har rätt till och som göra att jag kan komma vidare i livet.
Det är ingen nyhet att den svenska skolan står inför utmaningar. Rapporter kring Sveriges sjunkande resultat har bland annat gjort sig känt så som PISA. I dessa utvärderingar talas det inte om förslag så som betyg i ordning och uppförande. Ändå ser vi nu dessa förslag växa fram.
Förslaget är att grund- och gymnasieskolor ska få välja själva ifall de vill införa betyg i ordning och uppförande. Det ska kunna bifogas betyget men inte vara en del av det slutliga betyget. Gott nog kan man tänka, men ack vad fel en sådan här reform kan bli.
Den skola som har problem med arbetsro, ordning och reda tänker sig att inför vi betyg så har vi ”löst problematiken”, den skolan får nog tänka om. Att satsa tid och resurser på att införa en ny rutin där lärarna ska bedöma och dokumentera något nytt om eleverna, kan ses som en resurseffektiv åtgärd för att kunna säga att vi gör något åt att det är så stökigt i skolan. Men frågan är ifall det blir någon skillnad i verkligheten. Utan att kunna veta säkert kommer jag ändå sticka ut hakan och säga att det inte är mer betyg som skolan som har det stökigt saknar, det är nog något annat.
Det är lite symtomatiskt för Sverige att vi vill tänka oss att vi ska kunna lösa alla problem med nationella reformer. Sanningen är att det inte går. Skolmiljön, ifall det är ordning och reda, det hänger inte på ifall man får betyg i ämnet under skolans gång. Det handlar om hur stämningen är i skolan. Ifall det finns engagerade lärare och hur man tillsammans jobbar för att nå målen. Det är inget enkelt jobb och för en politiker är det mardrömmen att inte kunna gå ut i media och säga att nu inför vi detta så löser vi problemen. Men i slutänden är det kanske inte den medialt gångbara vägen som är det rätta. Ibland kan man också bara behöva säga det egentligen självklara. Att ordning och redan handlar om vilken stämning lärare och elever tillsammans sätter och inte vilket betyg läraren sätter på eleverna i hur väl de uppför sig.
Isak Engqvist
