Att söka till utbytestermin var enkelt – jag fyllde i en blankett, skrev ett brev om hur fin och duktig jag är, valde några roliga kurser och vips så hade jag sökt. Då kändes det som att jag hade läget under kontroll, efter ”flera timmars jobb”. Jag hade fel…
Jag heter Sebastian. Bra, internationellt gångbart namn. Folk brukar rentav kunna uttala det. Mitt efternamn, Manieri, är desto klyddigare. Jag har vant mig vid dåliga Super Mario-imitationer och tveksamt formulerade ”mann-i-jeeee-ri”. Manieri är italienskt, och kommer från min kära farfar Fausto, som bor i den sköna Italien.
Det är dock inte till Italien jag längtade när jag sökte. Har du varit där förstår du mig kanske – trafik som påminner om radiostyrda bilar på ett nöjesfält, en stat som är korrupt på ett lite för självklart sätt, och en allmän anda av att inget riktigt fungerar som det ska. Nej, när jag skulle söka utbytestermin var det istället CV:t och, framför allt, ett gäng böcker som fick styra mitt val.
Dickens, Miss Marple och mitt CV
Som liten läste jag Oliver Twist, David Copperfield och försökte lägga mig till med den brittiska engelska jag förmodligen snappat upp från TV och film. Det gick antagligen sådär, men som den språk- och kommunikationsnörd jag är ville jag givetvis förfina den. När jag började plugga insåg jag att det inte räcker med att skriva ”jag hänger mycket på internet och kollar en del film” som bevis på mina nu hyfsade språkkunskaper, så valet att söka Birmingham kändes bara mer och mer självklart.
Jag har nu spenderat vad som känns som större delen av sommaren på att söka kurser, skicka in blanketter, skriva på saker och agera språkrör mellan mina två universitet – Lund och Birmingham – som har en tendens att säga precis tvärt emot varandra i de flesta frågor. Den spikraka, självklara processen som är att söka kurser och utbildningar i Sverige krånglas till avsevärt när två anrika, fina gamla instanser ska försöka komma överens om vad som behövs och inte…
Three down, three to go
När jag nu börjar skriva är en hel del avklarat – kurser är godkända, antagningsbeskedet är fixat och registreringar på nätet är klara. Jag har dock fortfarande tre (ganska stora) problem:
- Jag har ingen bostad.
- Jag har inte fått ett godkännande på några kurser av Birmingham.
- Jag fick bara 13 veckors CSN istället för 20.
Så innan terminen börjar kommer jag förhoppningsvis hinna behandla dessa tre ämnen så gott jag kan. Jag hoppas att någon får glädje av att läsa mina förvirrande tankar, och att jag klarar av resan utan att gå bankrutt eller sluta på gatan. Även om jag stundtals känner mig som hunden på bilden…
Cheerio!
