En mumie i domkyrkan? Det må låta som ett sämre försök till spex, men i dag inledde Lunds mest kända balsamerade person sin sista resa.
Historiska museets chef Per Karsten är uppspelt. I domkyrkans krypta ligger en av Europas bäst bevarade kroppar från 1600-talet. En sovande herre vars skägg, hud och naglar är intakta, om än lite medtagna efter alla år.
– Peder Winstrup är kanske vår enda chans att verkligen ta reda på hur det var att leva i 1600-talets Lund. Hans kropp är ett unikt medicinhistoriskt arkiv, säger Per Karsten
Peder Winstrup var biskop i Lund i samband med att Skåne blev svenskt, och han var också en av de betydande personerna bakom universitetets grundande. Efter sin död placerades han i domkyrkan.
Aldrig vilat i frid
Det är inte första gången Peder Winstrup blir störd i sin eviga vila, hans kista har flyttats omkring förr. Från gravkapellet blev den flyttad till norra tornet. I samband med att arkitekten Helgo Zetterwall restaurerade tornen fick han en ny temporär gravplats, som skulle visa sig bli rekordlång.
– Kistan skulle placeras vid det södra tornet, platsen ansågs finare. Men under ombyggnationen placerades den i kryptan ”så länge”. Och där blev kistan stående i 150 år, säger domprost Håkan Wilhelmsson.
Bilder från en gravöppning på 1920-talet skvallrade om att hans kropp var ovanligt välbevarad. En ny öppning i november förra året bekräftade förhoppningarna – och öppnade för möjligheter att undersöka kroppen grundligt.
Begravs efter 350 år
Närmast väntas ett års intensiva studier av Winstrups kropp och förhoppningarna är att även de inre organen ska vara i bra skick. Därefter är planen att Peder Winstrup få en ordentlig begravning, nästan 350 år efter sin död.
Kistan tillfaller Domkyrkomuseet, men Winstrup ska ner i jorden. Men med tanke på att museet även bevarar och ställer ut andra historiska kvarlevor, väcker det en fråga.
Men om kroppen nu är i så anmärkningsvärt skick, vore det inte dumt att riskera att förstöra kroppen genom en begravning?
– Tanken är att han ska få en kista som gör att kroppen bevaras. Det är viktigt att även framtida forskning ska kunna genomföras.
Efter en kort andakt i domkyrkan bars så till slut Peder Winstrups kista ut till en bårbil, för dagen prydd med vars en dansk och svensk flagga. En första färd mot den sista vilan. Eller, åtminstone för den här gången.