P-piller, problem och mer piller. Många studenter har sex. Men när besvären och konsekvenserna blir för många undrar studentlivskrönikör Jenny von Platten om det verkligen är värt det.
Jag hade sex igår. Det var inte första gången. Idag gick jag till apoteket för att köpa ett dagen-efter-piller, kondomen verkade ha spruckit. Kassören berättar för mig om biverkningarna; magont, illamående, blödningar. Jag vet. 155 kronor, är jag medlem? Tydligen inte. Blir jag det får jag bonuspoäng varje gång jag handlar. Jag tänker: undra hur många gånger jag måste riskera att bli gravid till dess att jag tjänat ihop till ett gratis dagen-efter-piller. Tills att det var värt det, liksom.
Jag sitter på min säng och sväljer tabletten med en klunk vatten. Jag blir ledsen. Någonstans i mig finns en ångest, som att jag har gjort något fel. Jag inser att det egentligen inte är så konstigt. Även om sex i sig inte skadar har delar av mig påfrestats hårt för att sex ska vara just säkert och i någon mening villkorslöst. Min kropp har svalt det jag gett den men också sagt ifrån. Jag åt p-piller under ett par år men mådde inte bra av dem. När jag började hade jag mens i över en månad. Jag fick jobbiga tankar rätt ofta och ville inte gå till skolan. Trettio procents frånvaro. Jag bytte p-piller. Fick nya som för en stund tycktes fungera lite bättre. En dag läser mitt ex i tidningen att de blivit indragna. Tydligen inte godkända. Jag testade med p-ring men allt den lyckades göra var att eliminera den tappra lilla sexlust som efter allt fanns kvar.
Så jag gjorde mig själv en tjänst och övergick till kondom. Det höll uppenbarligen inte igår. Att sprickor i kondomen tvingar mig att ta konsekvenser istället för att vi tillsammans förebygger tyder på sprickor i systemet. Framtagningen av p-piller för män är på gång men verkar gå trögt. Intresset hos läkemedelsföretagen är lågt och många kräver mildare biverkningar hos män än hos kvinnor. Deras argument är att eftersom kvinnor utsätts för stora risker i samband med en graviditet är det rimligt att även skyddet medför vissa risker. Män, som inte påverkas av en graviditet, bör däremot inte påverkas av skyddet. Argument, säger de. Absurt, säger jag. Att slänga ansvaret och biverkningarna på kvinnan och säga ”Om det nu skulle bli en befruktning skulle biverkningarna ändå vara värst för dig”. Ja. Om. Men när vi nu för bådas skull försöker undvika graviditet är det ren idioti att värdera min hälsa lägre än mannens. Jag vill ju inte känna såhär. Som att sex innebär en penetration av smärtor, tankar och känslor som egentligen inte är mina.
Jag hade sex igår, och jag får en klump i magen när jag säger att det knappt var värt det. Det hade varit snyggt att knyta ihop det här med att säga att det inte var första gången men kanske den sista. Men nej. Jag hade sex igår och jag kommer att ha sex igen. Det som tar lusten ur mig är att jag vet att det allt för ofta kommer vara mindre problematiskt för killen. Och det är något jag inte vill stå för när jag ligger.
