Jag har handlat vad jag vill för 1£, druckit vin ur barnmuggar och druckit rysk vodka vid VIP-bordet på en brittisk nattklubb. Mycket att göra och lite tid att göra det på!
Vi har nu handlat tallrikar, kastruller, shotglas och andra nödvändiga saker till vårt stora hus. Vi tog oss in till det förvånansvärt moderna shoppingcentret Bullring – som tydligen är Storbritanniens största. I närheten av det hittade vi en butik som kändes som himmelriket för ett gäng fattiga studenter i ett främmande land – Poundland. I denna magiska butik kostar allt – just det – en brittisk pund, det vill säga ungefär 12,50 sek. City Gross-känslan får man med på köpet.
Vårt hus har nu blivit något av en samlingspunkt för Erasmus-studenterna som är här, förmodligen mest för att de flesta inte riktigt vet vart de ska ta vägen. De flesta umgås huvudsakligen personerna de delar bostad med, så lite variation i det uppskattas av de flesta. Efter flitigt What’s App-rekryterande fick vi ihop den första festen för ett par dagar sedan, och till vår stora förtjusning hade svensken Sofia (hej hej!) och tysken Simone med sig barnmuggar till sitt vin, i brist på vanliga dricksglas.
Kvällen avslutades på en mörk klubb, där den otippat generöse fransmannen Jean-Louis beställde in en hel flaska rysk vodka. Vår ryske rumskamrat Misha blev givetvis mycket glad över detta för honom nostalgiska dryckesmål, och såg därför prompt till att sätta flaskan till munnen, ställa sig på bordet och börja utropa slagord från sitt ljuva hemland.
Imorgon börjar Welcome Week, en vecka fylld med både kursregistrering, introduktion till olika företeelser på universitetet och givetvis partaj. Jag känner ett närmare och närmare band till våra kraftigt alkoholiserade förfäder som vid en tidpunkt drack i snitt 46 liter brännvin om året, barn inräknade. Ett antal vita kvällar är inplanerade, jag tänkte åka hem med åtminstone bråkstycken av minnen kvar i hjärnan.
