Förr eller senare måste alla studenter ta sig ut på arbetsmarknaden och för att sticka ut i mängden är det viktigt att profilera sig, något som inte alltid är helt lätt. Studentlivskrönikör Linnéa Berglund har stött på problem i jakten på det perfekta personliga varumärket.
Sedan den första dagen på programmet har vi matats med vikten av meriterande aktiviteter utanför skolan. Kommunikationsbranschen är hård och för att sticka ut är det viktigt att rikta sitt engagemang mot rätt saker. Vissa kursare tog det till sig på en gång och sökte genast till styrelser, förmannaposter och givande extrajobb. Andra tog det lugnare, fokuserade på skolan och såg nationerna som ett nöjesfält snarare än en bonus på CV:t. Tänkte att det löser sig framöver.
En sommar har gått och med praktik såväl som utlandstermin lurandes precis runt hörnet av föreläsningssalen har vi alla insett att framöver är nu. Om inte igår. I takt med att dagarna går och temperaturen kryper längre ner stiger den kollektiva paniken hos StratKom13. Plågade ansikten hemsöker korridorerna på Campus Helsingborg, tusentals frågor svävar i luften. Nu spelar det ingen roll hur mycket du engagerat dig för du hade alltid kunnat vara bättre, göra mer. Allt handlar om ditt personliga varumärke, denna vidriga term som just nu förpestar allas vår tillvaro.
I och med detta elände har jag tvingats stifta bekantskap med det personliga varumärkets främsta fanbärare, LinkedIn. Plötsligt öppnade sig ett rum av internet där jag aldrig varit förut, inte ens på besök. Jag är van vid sociala medier likt Facebook, där likes och selfies sprids som pollen i maj. Där är det inte konstigt att vara vän med någon du träffade i Alanya en gång för fem år sedan eller gilla vad din kompis mammas nya killes hund åt till frukost.
På LinkedIn gäller andra regler. Jag vet inte längre om det är okej att skicka en kontaktförfrågan ens till min egen pappa. Borde jag gå med i någon grupp, får man gör det hur som helst utan att bli anklagad för olaga intrång och utkastad med huvudet före? För att inte tala om det värsta av allt, omöjligheten i att vara diskret. Funktionen att du som användare ser varenda besök som gjorts på din profil sätter inte bara käppar, utan snarare stockar, i hjulen för oss som begåvats med en nyfiken själ.
Den knackiga starten till trots har jag ännu inte gett upp hoppet om LinkedIn. Jag har ju blivit försäkrad att det sociala nätverket är ett absolut måste för att överleva i kommunikationsbranschen. Om det är sant eller inte återstår att se, men tills jag är helt säker får jag helt enkelt hålla tummarna och hoppas att inget felaktigt profilbesök förstör mina karriärutsikter för all framtid.
