Avskaffad åldersavskrivning på studielån motarbetar möjligheten till högre utbildning, framför allt för kvinnor och personer från icke-akademiska hem. Det skriver Oskar Styf och Sebastian Persson från Lunds universitets studentkårer i en debattartikel.
Varför tar utbildningsdepartementet inte hänsyn till jämställdhetsproblemet? Varför vill utbildningsdepartementet försämra möjligheten till en breddad rekrytering? Varför vill utbildningsdepartementet minska intresset för omskolning sent i livet?
Dessa är några av de frågor som vi, Lunds universitets studentkårer (LUS), ställer oss. Länge har det sagts till oss från både höger- och vänstersidan, att utbildningen är viktig. Under senare år har politikerna lobbat för möjligheten till omskolning sent i livet, samt vikten av en bred rekrytering till den högre utbildningen. Senast i budgeten 2014 höjdes ålderstaket för studiemedel från 54 år till 57 år. Detta arbete har vi som studenter välkomnat. Det är därför tråkigt att utbildningsdepartementet nu föreslår en förändring som motarbetar detta arbete och den idé som tidigare varit så dominerande.
Utredningen tar sin utgångspunkt i pensionsutredningen 2013 viken föreslår en höjd pensionsålder samt en höjning av återbetalningskravet från 67 år till 69 år. Detta baserat på att vi nu lever längre och därför kommer behöva arbeta längre. Trots att utbildningsdepartementet bejakar detta väljer de istället för att invänta en ny pensionsålder att helt slopa åldersavskrivningen. En sådan förändring ska enligt utbildningsdepartementet generera en besparing på 350 miljoner varje år. Till detta tillkommer det ökade kostnader inom administration, men även inom de allmänna domstolarna och socialtjänsterna ser departementet en ökad belastning.
Utbildningsdepartementet slår även fast i sin jämställdhetsanalys att denna förändring av lagen hårdast kommer slå mot de kvinnliga låntagarna. En grupp som oftast står inför problem rörande återbetalning och riskerar därför att förlora på utbildningsinvesteringen. Trots denna analys sker ingen problematisering kring lagförslaget trots att utredningen slår fast att förändringen segmenterar denna könssegregering.
Förslaget hävdar att de som främst kommer drabbas är den grupp vilken tidigare haft svårigheter att betala tillbaka under deras yrkesverksamma år. En grupp som bland annat varit låginkomsttagare eller utsatt för andra problem som påverkar återbetalningen. De nya reglerna skulle främst komma att drabba de som redan är utsatta i samhället och oavsett politisk ställning undrar vi – är inte detta bara ett sätt att skjuta problemet till en annan enhet inom välfärdsstaten?
Bortsett från att förslaget medför socioekonomiska- och jämställdhetsproblem, tycker vi att förslaget frångår de intentioner som våra politiker under lång tid verkat för. Vi ser att intresset av antalet äldre som väljer att omskola sig med vetskapen att de med en låg pension ska betala tillbaka sitt studielån för den omskolning politikerna uppmuntrade till kommer minska. De studenter som kommer från icke-akademiska hem kommer med detta system återigen ifrågasätta vikten av livslång skuldsättning för några år vid akademin.
Frågorna till politikerna och utbildningsdepartementet kvarstår och vi, Lunds universitets studentkårer, vill fortsatt understryka att vi tycker det är konstigt att utbildningsdepartementet lägger fram ett förslag som motarbetar möjligheten till högre utbildning oavsett ålder, kön eller social bakgrund
Oskar Styf Sebastian Persson
Ordförande Vice ordförande
Lunds universitets studentkårer
