Ett nytt trygghetsavtal utan ekonomiskt skyddsnät. Det är den osäkra verkligheten för landets doktorander från och med årsskiftet. Röster höjs nu mot ett avtal som kan avskräcka unga personer från forskarkarriärer.
Statens kaka är liten, men trygg. Ett ordspråk från förr som snart kan behöva kasseras. I alla fall om man är doktorand eller ung forskare på något av landets universitet. Under juni förhandlade Arbetsgivarverket tillsammans med förbundet Saco-S fram ett nytt trygghetsavtal, kallat omställningsavtalet.
Foto: Jens Hunt.
Visstidsanställda drabbas hårt
Det nya avtalet innebär ett kraftigt försämrat ekonomiskt stöd för arbetslösa personer med tidigare visstidsanställning – den vanligaste anställningsformen bland unga forskare och doktorander.
Sveriges universitetslärarförbund, Sulf, har reserverat sig mot beslutet eftersom de anser att avtalet är oacceptabelt. Tillsammans med Sulf har Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Lunds universitet manifesterat sitt missnöje med en debattartikel i Upsala Nya Tidning (27/6).
Johan Sjöberg, doktorand i biokemi vid naturvetenskapliga fakulteten, är inne på samma spår:
– Jag tycker att det är en kraftig försämring för doktorander. Det är särskilt som ung forskare och doktorand man behöver stöd. Det gamla trygghetsavtalet användes just av doktorander och unga forskare.
Facket nöjda trots allt
Saco-S ordförande Lena Emanuelsson är givet förhandlingarnas förutsättningar tillfreds med resultatet.
– Jag tycker att det blev bättre än vad vi hade trott. Arbetsgivarverket sa upp det gamla avtalet och hade vi inte blivit överens hade det inte funnits något avtal alls.
Hon är dock inte nöjd med vilkoren för de visstidsanställda.
– De är sämre än det gamla trygghetsavtalet, men det finns ändå förmåner. Vi gjorde bedömningen att detta var ett avtal vi ville teckna, säger Lena Emanuelsson och förklarar utgångsläget för diskussionen:
– Arbetsgivarverket resonerade som så att de visstidsanställda ändå vet när deras anställning upphör. De ville fokusera på att ge dem som blivit av med sitt arbete ett nytt så snart som möjligt. Arbetsgivarverket ville inte ge något ekonomiskt stöd alls. Det blev en ganska tuff förhandling.
Fel på anställningsformen
Lena Emanuelsson riktar i stället kritiken mot det faktum att lärosätena missbrukar visstidsanställningar och inte betraktar forskare och doktorander som fullvärdigt anställda. Det är anställningsformerna som måste ses över, anser hon.
– Man måste hitta ett annat sätt att jobba på. Det skulle vara bättre om man hittade ett system där de inte behövde vara tidsbegränsat anställda. Anställningsförhållandena är grundproblemet.
Oattraktivt med forskarkarriär
Men Johan Sjöberg tror att det nya avtalet kommer spä på den osäkra anställningssituationen ytterligare och få personer att tvivla på en forskarkarriär. Han själv är en av dem.
– Jag är ganska tveksam till att fortsätta min forskarkarriär just nu på grund av de nya villkoren. Det här är ett steg tillbaka. Redan innan fanns det mycket osäkerhet, nu blir det värre.
Han tror också att utvecklingen på lång sikt kan påverka kvaliteten på den svenska forskningen.
– Vill de hjälpa folk att göra karriär inom forskaryrket är inte detta rätt sätt, säger Johan Sjöberg.
- Träder i kraft 1 januari 2015.
- Reglerar det ekonomiska stöd som statligt anställda får vid uppsägning.
- Tillsvidareanställda forskare (doktorander) måste i de flesta fall jobba under samma arbetsgivare i sex år för att fullt ut omfattas av omställningsavtalet. För andra inom statlig sektor krävs bara tre år för att få full ekonomisk ersättning.
- Med de nya reglerna måste doktoranden ha varit anställd i tre år hos samma arbetsgivare för att få 44 dagars a-kasseutfyllnad.
- För mer information: Se Sulf:s hemsida.
