Lunds universitet har genom sin snart 350-åriga historia haft 156 olika personer vid rektorsposten. 155 av dem har varit män. Ytterligare en finns vid årsskiftet att lägga till statistiken.
Foto: LU/Privat.
I Lunds universitets arbetsordning, vilket skulle kunna liknas vid universitets ”grundlag”, står det att jämställdhetsaspekten särskilt ska beaktas vid rekrytering av ny rektor.
Bland kandidaterna som presenterades för Universitetskollegiet för omröstning fanns det också två män och två kvinnor. De två kvinnorna, Eva Wiberg och Karin Markides, fick dock bara fem respektive en röst när Universitetskollegiet gick till omröstning.
För 155:e gången i ordningen blir det därför en man som intar rektorspositionen vid årsskiftet.
Inger Lövkrona, professor i etnologi och projektledare för det genusintegrerade ledarskapsprogrammet AKKA vid Lunds universitet, är inte förvånad.
– Det är normen som styr. Det ska vara en man som är rektor, det ligger i själva rektorsbegreppet har jag en känsla av.
Åtta kvinnor
Tillsammans med sin kollega Kajsa Widén nominerade hon sju kvinnor till rektorsposten. Alla utom Eva Wiberg, som själv också ansökte, föll bort eller tackade nej.
– Jag tror inte att man ser kvinnors kompetens på samma sätt som mäns. Man letar brister på kvinnor hela tiden. Männen tar man för givet att de är kompetenta, säger Inger Lövkrona.
Manligt universitet
När tjänsten som rektor ska kännas lika självklar för både män och kvinnor har Inger Lövkrona svårt att sia om.
– Vi lever i ett manligt universitet. Inom forskningen kallas det kloning. Det innebär att vi ska vara likadana ungefär – likadana kön och likadana på färg. Vi ser det när det gäller professorer men också överhuvudtaget när det kommer till rekrytering, säger hon.
Artikeln har uppdaterats efter publicering.
