En hord av studenter vandrar från tåget. För många av dem är detta allt de ser av staden de studerar i. Efter 15 år börjar Helsingborg närma sig målet att bli Sveriges bästa studentstad – ändå är det svårt att få den stora massan studenter att ta del av platsen.
Housemusiken når långt ner i centrum. Nu i tidiga september, mitt i Helsingborg, har nära tusen studenter samlats i Konsul Perssons gamla 1800-talsvilla.
Det är Avstampet, Helsingborgs studentlivs största fest. I trädgården är danstältet dränkt i strobeljus, och inne i Villans 40-gradiga värme står gästerna på borden när Caesars Jerk It Out ekar mellan kakelugnar och sekelskiftstapeter. Miljön är något annat än Lundanationernas källare och kala väggar.
Jessica Hillborg är en typisk besökare. Hon är 20 år, nyinflyttad från Stockholm och mitt inne i sin nollning.
– Det här är det största som händer under nollningen och alla i Helsingborg är jävligt taggade, säger hon.
Än så länge är hon nöjd med flytten, staden är precis vad hon har hoppats på. I morgon kommer Jessica Hillborg och många andra helsingborgare dra ner till Lund där ytterligare en fest väntar. Förhoppningsvis sluter också delen av hennes klass som bor i Lund upp då – för precis som väntat är knappt någon av dem här i kväll.
– Alla säger att klasserna splittras direkt. De som bor i Lund men pluggar här går direkt från stationen till Campus, och när föreläsningarna är slut går de direkt tillbaka och åker hem. De är inte med i studentlivet här.
Campus Helsingborg startade vid millennieskiftet. Lund hade blivit trångbott och med en del av universitetet i norr skulle fler i nordvästra Skåne lockas till högre studier.
Femton år senare studerar nu drygt 4 000 studenter i Helsingborg, vilket är drygt var tionde student vid Lunds universitet. Precis som studenter kräver en plats att studera på behövs också en studiesocial motvikt. I Lund sköter framför allt nationerna och Akademiska föreningen den rollen.
I Helsingborg har föreningen Stampus utvecklats parallellt med Campus. Även om det är kårsektionen Agora som håller i nollningen arrangerar Stampus de stora aktiviteterna och pubarna under året. Helsingborgs svar på nation, kan man säga.
Men även om Stampus liknar en nation är föreningen inte med i Studentlund. När Studentlund bildades 2010 var det en gemensam satsning mellan kårer, nationer och AF för att försäkra sig om att de skulle fortsätta stå starka – även efter att kårobligatoriet hade fallit.
Men Stampus ingick inte i samarbetet. Och medan det stora organiserade studentlivet i Lund går att nås genom ett och samma medlemskap, står helsingborgsstudenterna i valet att behöva skaffa flera olika medlemskap för att kunna ta del av båda orternas studentutbud. Det är ett och samma universitet, men studentlivet är delat i två.
Som reaktion på de dubbla och trippla medlemskapen kom en motion in till Stampus i våras. Förslaget: gör om Stampus till en nation.
Filip Alexis är ordförande för Studentlunds beredningsgrupp, och en av dem med mest inflytande över samarbetet. Han hade inte hört talas om något liknande förslag från Stampus tidigare, men nu är diskussionerna igång på allvar.
– Hittills tycker jag det har varit entusiastiskt från både Lund och Helsingborg. Studentlund är intresserade av att kunna ha så många medlemmar som möjligt.
Ett fullvärdigt Studentlundsmedlemskap skulle även kunna göra nytta för nordvästskånska studenter som läser i Lund. Men en lösning kan ligga flera år fram i tiden. Innan Stampus eventuellt skulle kunna upptas i samarbetet, lär stadgeändringar behöva göras och många frågor om hur samarbetet ska se ut måste utredas. För Stampus är den viktigaste frågan att kunna få alla medlemskap på ett kort.
– Tanken är att få det samlat, det efterfrågas av medlemmarna. Dessutom hade det varit positivt för Helsingborg att vara med i Studentlund, vi tillhör ändå alla samma universitet, säger Cicilia Carlsson, Stampus ordförande.
Till skillnad från Lunds studentliv, som mer eller mindre dräller av studenter som jobbar heltid, är Stampus och resten av Helsingborgs studentliv drivet av ideella krafter. Vid sidan om studierna har Cicilia Carlsson, precis som många andra av de aktiva i föreningen, i princip bott i Villan under nollningsperioden.
Men den största kontrasten mot Lund finns på högre ort.
– En stor skillnad mot Lund är definitivt stödet föreningarna har från staden. Vi har kontinuerlig kontakt med staden och Campus, vi är väldigt sammansvetsade. Du kan se det som en triangel: studenterna, Campus och staden, säger Cicilia Carlsson.
Och här trycker hon på något viktigt. För kommunpolitikerna är studenterna ett viktigt projekt.
Villan är belägen på Trädgårdsgatan, den osynliga muren som sedan 1800-talet har segregerat Helsingborg. I norr bor traditionellt borgarna, och här ligger också den mesta kulturen och shoppingen. Nedanför Trädgårdsgatan ligger Söder, den gamla arbetarstadsdelen där nu affärerna läggs ner och arbetslösheten sätter sin prägel.
För att vända den nedåtgående trenden satsar staden på att förändra Söder. Förutom planen att bygga en ny fräsch stadsdel på den gamla industrimarken vid Campus, finns ett annat tydligt hopp – ett levande studentliv.
Sedan Campus tillkomst har staden pumpat in pengar i studentlivet på ett sätt som Lunds kommun inte kan jämföra sig med. Kronan på verket är tänkt att ske nästa sommar när studenterna får ett nytt kårhus.
I juni köpte Helsingborgs stad Gustav Adolfs församlingshem till studenterna för mångmiljonbelopp. Församlingen flyttar därifrån och studenterna flyttar in mitt i Söders hjärta, i lokaler som är tre gånger större än den nuvarande Villan. Runt kårhuset planeras nya studentbostäder, och på andra sidan gatan ligger redan ytterligare två studenthem som tillsammans har plats för många hundra studenter. Söder ska förändras med hjälp av dem som politikerna ser som stadens framtid.
Med det nya kårhuset ska också alla Helsingborgs studentföreningar kunna finnas på ett och samma ställe. Visionen är en lättillgänglig plats som dessutom ska kunna ha studieplatser – en avlastning till trånga Campus.
Priset ”Årets studentstad” delas ut av Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Helsingborg har försökt vinna i många år. I våras var staden en av tre finalister, men föll på målsnöret.
I början av september träffas studentföreningarna, kårerna och Helsingborgs stad för att diskutera framtiden. Att vinna titeln 2015 är högsta prioritet för staden, och med utvecklingen av nya studentbostäder och kårhus lever hoppet. Det är bara tillresta Lunds universitets studentkårer som flaggar för att det saknas ett synligt kårsamarbete vid Campus – och att det är vad SFS bryr sig om.
Men oavsett om Helsingborg lyckas knipa vinsten eller ej: är det en indikator på att studenterna tycker att det är en intressant studentstad? Nog för att där finns många motsvarigheter mot Lund – förutom nationskopplingen i Stampus finns spex, radio, kör, och baler – men att jämföra sig med studentgiganten Lund är ändå hopplöst. Cicilia Carlsson känner igen det från sin egen klass.
– Många studenter lockas nog till det traditionella i Lund. Att man ska plugga där och gå på nation, hela den grejen. Jag trycker mycket på tradition, för det tror jag är största skillnaden. Nästa år har vi funnits i 15 år, inte i 350 år, säger hon.
Men så finns det en annan viktig pusselbit – de fem milen som skiljer Campus Helsingborg från Lund. Tågens restid är central, och det faktum att de inte kör på natten, inte ens på helger, tror hon är avgörande.
– Om du bor i Lund är det svårt att komma hit för en kväll, sedan åka tillbaka när tågen slutar gå tidigt. Hade det funnits bättre tågförbindelser är jag övertygad om att fler hade tagit tåget ner till Lund och tvärtom, säger Cicilia Carlsson.
I Villans radiostudio sitter Maria Grönlund. Hon bor och pluggar i Helsingborg och lägger främst sitt engagemang på studentradion Stampus FM.
Hade hon bott i Lund hade hon nog varit engagerad där i stället. Avståndet och de bristande tågavgångarna är avgörande även för henne. Inte minst för att hon testat på att vara aktiv på nation, säger Maria Grönlund
– Jag var engagerad i Krischan, men bodde här. En gång frågade de om någon kunde hjälpa till i baren på deras fredagsklubb, så jag och en kompis sa ja och åkte ner.
Den sista tågavgången till Helsingborg från Lund går vid halv två på natten. Det blev inte mycket mer engagemang i Lund efter det.
– Jag vet bara några få som är aktiva på båda ställen, men det är krångligt. Visst, radio hade kanske funkat, men inte barlag. Man kommer ingenstans efter en viss tid på kvällen, säger hon.
Den obefintliga nattrafiken påverkar också viljan att över huvud taget åka ner till Lund.
– Nu läser jag andra året och det är många i min klass som inte vill ha nationskort i år. Halva klassen är engagerad i Lund och ibland drar de igång sittningar där nere och frågar vilka som kan komma. Då deltar främst de i Lund och några härifrån. Det blir lätt uppdelat, säger Maria Grönlund.
Hon vet flera studenter som tyckt att det har varit tråkigt att deras utbildning ligger i Helsingborg. Studenter som har haft en dröm om hur Lunds universitet ska vara. Maria Grönlund bodde i Lund en termin när hon läste på Sveriges lantbruksuniversitet, och hade hon inte gjort det hade hon säkert velat prova på att bo där nu.
– Det är en sån sak man gärna vill göra. Men det finns väl en anledning till att många flyttar från Lund efter studierna. Det är en stad med studenter och personer bundna till universitetet. Många som pluggar i Helsingborg bor däremot kvar här sen, säger hon.
Nu bor hon i ett kollektiv där endast en annan boende också pluggar, och då inte ens på Campus. Det är en annan sak som hon tycker skiljer staden från Lund. I Helsingborg, där en stor del av utelivet och vardagen kretsar kring vanliga pubar och kaféer i stan, är det också lättare att lära känna vanligt folk utanför studentlivet. Det blir inte samma bubbla som i Lund.
Men kanske är det också önskan om studentbubblan som gör att flera studenter hellre väljer att pendla upp till Helsingborg – och sedan varken orkar eller kan ta del av stadens studentliv.
– Dels är det tiden, det tar ändå en halvtimme att åka. Men fler avgångar hade kunnat lösa mycket. Det hade kunnat gå ett tåg vid tre, kanske något vid fem, då hade man kunnat vara ute längre, säger hon.
Dödläget i tidtabellen mellan halv två och sex på morgonen i persontågstrafiken mellan Lund och Helsingborg är dock inget Skånetrafiken planerar att ändra på. När de tillfrågas meddelar de att det inte ens har efterfrågats. Inte heller Stampus har arbetat för det.
Oavsett är kanske inte heller tågen den enda stora problematiken. Henrik Åkesson pendlar till Campus varje dag och ser även han en annan faktor – Lundamiljön.
– Det är mycket med husen, alla runt omkring som pluggar, biblioteken – den miljön bidrar mycket till motivation att plugga och engagera sig i Lund. Den miljön finns inte i Helsingborg. Campus ligger liksom i ett industriområde.
Många kommer dit bara för att gå på föreläsning och åker hem i stället för att plugga på biblioteket där, säger han. Henrik Åkesson har bara gott att säga om sin utbildning och sörjer inte att den ligger i Helsingborg. Det skulle i så fall vara pendlingskostnaden på 840 kronor i månaden.
Han har inte tagit del av stadens studentliv alls, han har inte tid. När han började plugga var det till en början i Lund, och där blev han fast. Nu är han tjänsteman på restaurangen Ivans på Malmö nation, platsen som också är hans hem.
– Visst har jag tänkt tanken på att engagera mig i Helsingborg, men det ligger så långt ifrån all annan studentverksamhet. Det finns en begränsad tid per dag som man kan engagera sig vid sidan om plugg och kompisar. Om det inte är någon aktivitet som verkligen står ut blir inte förstavalet att engagera mig i Helsingborg – det blir det sista, säger Henrik Åkesson.
Att Stampus kan bli en del av Studentlund låter intressant, men om det skulle locka upp lundastudenter till Helsingborg är inte något Henrik Åkesson är säker på.
– Jag tror inte att jag skulle åka upp. Man sätter sig inte på tåget till Helsingborg en kväll, såvida aktiviteten inte verkligen har ett bra rykte. Det är väl på samma sätt som många i Lund drar sig från att åka till Malmö om de redan har kul och nära till nationsklubbarna.
Även om han inte är engagerad i Helsingborg har Henrik Åkessons ändå sett en del av staden och tagit färjan till Helsingör. Men flera av hans kursare har inte sett mer av staden än de 500 meterna mellan Campus och stationen. Det blir helt enkelt inte av.
– Delvis handlar det nog om det geografiska. Det blir en extra grej att gå runt stationen och in i stan. Det blir som att åka rullband, du åker bara till en lokal där du har en föreläsning, säger Henrik Åkesson.
I slutet av nästa vår kommer titeln Årets studentstad att utses igen och kanske får Helsingborg vinna till slut – balansen mellan ett växande studentengagemang, tillgängliga bostäder och utveckling i staden är inte något som talar emot det. Lyckas även kårerna synas mer lär väl inte SFS kunna värja sig.
Men trots eventuell titel: lika lite som förra årets vinnare Trollhättan fick se en ökande hord av studenter strömma till den här hösten, lika svårt lär Helsingborg ha att fortsättningsvis charma till sig de studenter som drömmer om Lunds traditioner och atmosfär.
Fast å andra sidan kanske det kan kvitta – i stället för att bli ett mini-Lund är staden redan ett intressant komplement. Och om Helsingborg blir Årets studentstad lär de stora vinnarna bli de studenter som faktiskt vill ta del av stadens lite mer annorlunda studentliv, med nya studentbostäder och ett nytt kårhus på köpet.
Helsingborg och studenterna
1989 LTH startar utbildning i Helsingborg
1998 Utbildningar i humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap startar.
2000 Campus Helsingborg föds, med 1 600 studenter. Samma år bildas Stampus.
2001 Helsingborgsspexet grundas.
2003 Stampus flyttar in i Villan.
2010 Stampus FM börjar sända.
2011 Kårsektionen Agora skapas, och blir studenternas röst i en mängd stora utbildningar.
2014 Agora och Ing-sektionen anordnar bal för första gången. 4 200 studenter studerar nu på Campus.
2015 Planerad inflytt i det nya kårhuset.
FRAMTIDEN Stampus tas eventuellt upp i Studentlund.
