Förra gången greps 10 000 personer. Nu är det dags igen. I veckan inleddes en cynisk jakt på papperlösa. Studentlivskrönikör Linus Gisborn skriver om att motstå likgiltigheten, och om att kalla saker vid deras riktiga namn.
Det här ska vara en studentlivskrönika. Kanske har jakten på papperslösa inte någon direkt koppling till studenter. I sådana fall är det här snarare en krönika om att motstå likgiltigheten. Om att hindra sig själv från att bara se sin omedelbara närhet.
Vad angår enbart mig? Vad angår enbart dig?
Det är inga rimliga utgångspunkter, inga acceptabla begränsningar.
I måndags drogs en massiv EU-operation mot papperslösa igång. Den innebär att papperslösa runt om i Sverige grips och pressas på information fram till den 26 oktober. Operationen, ”Mos Maiorum”, är en formidabel klappjakt på samhällets mest utsatta och har kallats för en ”Reva på steroider”. Sverige har vid flera tillfällen, och på frivillig basis, deltagit i liknande operationer. Förra gången beräknas över 10 000 personer ha gripits.
Enligt ett dokument som läckts om operationen via organisationen Statewatch, hänvisar EU till att ”Mos Maiorum” handlar om bekämpning av människosmuggling. Det låter välvilligt, men är ett typexempel på storpolitisk skenhelighet. I ett annat EU-dokument, daterat oktober 2014, framgår nämligen att det också ligger i medlemsländernas intresse att förstärka övervakningen av EU:s yttre gränser.
Människosmuggling ska bekämpas. Yttre gränser förstärkas. Läggs det ena ihop med det andra blir den önskade effekten uppenbar: EU:s medlemsländer ska verka för att strypa inflödet av immigranter till EU.
Målet är alltså inte att rädda livet på alla som dagligen flyr från krig och med livet som insats korsar Medelhavet i överfyllda båtar. Det är att med kraft korka igen vägarna in i Europa.
Studenter i Lund försöker dagligen att genom plugg och tentor sätta ord på sin omvärld. Hur vi bestämmer oss för att använda våra ord, är en viktig förutsättning för vår känsla av medmänskligt ansvar.
Under de kommande veckorna kallar vi med fördel saker vid deras riktiga namn.
En deportation är inte bara en ”avhysning”. Det är att förstöra en människas liv. Ytterligare ett stängsel, en övervakningskamera eller gränspostering är inte bara en ”förstärkning”. Det är ett finger i luften, ett meddelande om att du är ovälkommen. Och det existerar inget som kan kallas för ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete” (Reva).
Det finns bara mer eller mindre människofientlig politik.
