Vi har fått en ny regering och en ny minister för högre utbildning och forskning. Teresia Olsson, utbildningspolitisk krönikör, hoppas att den nya regeringen inser att arbetsmiljön inom akademin är en kvalitetsfråga av stor betydelse för universitets och högskolors framtid.
Valresultatet ledde till regeringsskifte och en ny minister för högre utbildning och forskning. Helene Hellmark Knutsson var helt okänd för mig innan hon blev minister och jag känner fortfarande att det är okänt vilka tankar hon har kring högskole- och forskningspolitiken de kommande fyra åren. Vad kommer den nya regeringen innebära för oss som studerar eller arbetar på universitet och högskolor?
För några dagar sedan läste jag en intressant krönika på The Guardians hemsida om varför kvinnor lämnar akademin och varför det är något akademin borde oroa sig över. Enligt en rapport gjord om doktorander i kemi i Storbritannien finns det tre anledningar till varför unga kvinnliga forskare lämnar akademin i större omfattning än sina manliga kollegor: en akademisk karriär är inte attraktiv, hindren de möter är oproportionerliga och uppoffringarna de måste göra är stora.
Krönikan beskriver den ständiga jakten på forskningsfinansiering, hur en del av karriärvägen utgörs av post doc-tjänster som kräver ständiga flyttar och otrygghet kring framtida anställning samt svårigheterna med att kombinera en framgångsrik forskningskarriär med familj. Krönikan poängterar också att detta inte endast är något som påverkar kvinnor, akademin är även en oattraktiv arbetsgivare för män. På grund av den dåliga arbetsmiljön förlorar akademin värdefull kompetens till näringslivet.
Som doktorand är jag väl medveten om detta. Jag oroar mig ständigt över konkurrensen inom akademin, över vart jag kommer att behöva flytta när jag är färdig med mina forskarstudier och om möjligheterna att kombinera en karriär inom akademin med att ha en familj. Frågan jag tvingas ställa till mig själv är hur mycket jag är beredd att offra för att kunna jobba med det jag älskar.
Arbetsmiljön inom akademin är en kvalitetsfråga. Inte enbart för forskningen som tappar kompetens genom minskad mångfald utan också för den högre utbildningen eftersom de som forskar även är de som undervisar studenterna. Dåliga villkor för forskning innebär mindre tid för pedagogikutveckling, sämre mångfald bland förebilder och därmed utbildning med sämre kvalitet. Den nya regeringen måste inse detta och äntligen inkludera arbetsmiljö bland de prioriterade kvalitetsfrågorna för universitet och högskolor.
