Trots nedskärningar och annonsdöd tycker chefredaktörerna att medieklimatet är mer spännande än någonsin. Det konstaterades under gårdagens Studentafton.
Redaktion efter redaktion läggs ner. Journalister avskedas på löpande band. Men när Sveriges mäktigaste chefredaktörer diskuterar journalistikens framtid vill de envist måla upp möjligheter istället för hotbilder.
På rakt led marscherar de in: Aftonbladets Jan Helin, Svenska dagbladets Fredric Karén, Sydsvenskans Pia Rehnquist och Dagens nyheters Peter Wolodarski.
När diskussionen glider in på förtroendet för medierna förvandlas kvällen snabbt till en renodlad debatt mellan Jan Helin och Peter Wolodarski – något som moderator Filip Struwe inte verkar ha mycket emot.
När Peter Wolodarski talar stolt om läsarnas höga förtroende för Dagens nyheter kontrar Jan Helin:
– Men hur kommer det sig att DN:s klickantal, till skillnad från Aftonbladets, inte sticker upp under stora nyhetshändelser?
– Ja men det gör den ju, under valnatten steg den med 70 procent, försvarar sig Peter Wolodarski.
– När Dagens Nyheter är i stratosfären så är Aftonbladet i rymden. Jag har fler läsare, jag tjänar mer pengar. Tyder inte detta på att vi är i förtroendebranschen? säger Jan Helin.
Medan Fredric Karén nöjer sig med att bedriva en tillbakadragen tillvaro i soffhörnet försöker Pia Rehnquist flera gånger slå sig in i grabbväldet. Oftast blir det dock inte mera än ett upprepande av det Peter Wolodarski precis sagt. Jan Helin försvarar sina klick med klickvänliga citat medan Peter Wolodarski, med sin vilja att trots allt bevara en stor tidningsredaktion, framstår som idealisten i soffgruppen.
Kvartetten diskuterar också vilken roll media spelat i Sverigedemokraternas upprepade framgångar under supervalåret. Återigen gaddar morgontidningsgänget emot sig mot Jan Helin, som får försvara ”Vi gillar olika”-kampanjen som tidningen drev mot Sverigedemokraterna.
– När det blåser är det kvällspressen som måste sätta segel. Vi ska vara stolta över att populisterna inte lyckats infiltrera kvällspressen likt i många andra europeiska länder, säger Jan Helin.
Utöver att de ”ska bli bättre på att lyssna” presenteras inte någon konkret strategi för hur de traditionella mediehusen ska skapa förtroende hos sverigedemokraternas väljare. Att Jan Helin nämner ordet ”redneck” när han pratar om Sverigedemokraterna i småorterna lär knappast hjälpa.
Hur ska då tidningarna överleva den ”omställningsperiod” som vi redan nu ser konsekvenserna av? Svaret är entydigt: Häng med i digitaliseringen. Fredric Karén säger att Svenska dagbladet tänker vara radikalare än konkurrenten Dagens nyheter. Pia Rehnquist påminner i sin tur att utvecklingen mot det digitala inte är negativ.
– Vi ska inte glömma att vi i dag tack vare internet når ut till flera läsare än någonsin förut, säger hon.
Den ena kritiska frågan efter den andra pareras. Det är okuvligt – chefredaktörerna har bestämt sig för att se optimistiskt på journalistikens framtid. Samtidigt gör de ingen hemlighet av att landsortstidningarna håller på att dö ut. Att mångfaldsjournalistiken förskjuts.
I allt detta ska läsarna alltså vinna på utvecklingen. Det får vi hoppas, för det tycks komma till priset av många förlorare. Bland annat arbetslösa journalister och en landsbygd i medieskugga.
Text: Axel Vikström
Foto: Jens Hansen och Daniel Kodipelli.
