Varför är det mer tillåtet för ett barn att drömma om att bli rockstjärna än för en vuxen att drömma om sex timmars arbetsdag? Samhällsdebattören Nina Björks besök på Studentafton kretsade kring chanserna för revolution.
Det är en kylig tisdagskväll i Café Athen och i röd mysbelysning ger Nina Björk sina sympatisörer i publiken dåliga nyheter. Hon ser inga tecken i tiden på att vi rör oss från ett kapitalistiskt samhälle till ett mer socialistiskt. Tvärtom tror hon att vi kommer att måsta vidga marknaden för varutänkandet i framtiden.
– Fast det är klart – till slut är oljan för dyr och då måste vi göra något annorlunda. Det är trist att vara pessimist men så ser jag det, säger hon.
Nina Björk är författare och litteraturvetare, mest känd för feministbibeln Under det rosa täcket och den konsumtionskritiska boken Lyckliga i alla sina dagar. Till Studentafton är hon bjuden på temat ”Att vägra acceptera” – det är ett tema som passar henne bra då hon tycks vilja revolutionera såväl arbetsmarknad som barnuppfostran, med mera.
2005 väckte hon rabalder när hon i en debattartikel sa att hon tyckte att barn upp till två år egentligen inte hör hemma i förskolan.
– Det tolkades som att jag sa ”Kvinnor, gå hem!” när det jag egentligen ville säga var ”Alla – gå hem”, säger hon.
Nina Björk driver i Lyckliga i alla sina dagar en tes om att vi i dagens västerländska samhälle uppmuntras att uppnå individuella mål, men inte kollektiva. Vi uppmuntrar barnet som säger att hon vill bli rockstjärna, men den vuxna som drömmer om sex timmars arbetsdag ses som orealistisk.
– Problemet med dagens samhälle är att det finns saker som är goda på individnivå men som inte går att upphöja till det viktigaste på kollektiv nivå, som kärlek. Girighet tycker vi däremot illa om på individnivå men är absolut beroende av på kollektiv nivå, säger Nina Björk.
Stämningen i lokalen är uppsluppen och trevlig samtidigt som frågor ställs med största allvar. Många vill veta om Nina Björk verkligen inte ser något hopp. En student frågar på bred norrländska rakt ut
– Hur fan får vi den här socialistiska revolutionen då?
Nina Björk har inget klart svar, men medger att det finns ljusglimtar. Som när ett glassföretag hade en reklamkampanj med sloganen ”Love is in the air”
– Det har inte något med glass att göra. Jag tycker att det är ett bevis på att vi egentligen vet vad det är människor vill ha – och att det är gemenskap, snarare än konsumtion, säger hon.
