Olycklig kärlek, dissar och en döende gädda. Studentlivskrönikör Linus Gisborn skriver om kärlek som aldrig blir besvarad och vad det gör med oss.
Det måste ha varit höstens första kyliga kväll. Vännen pratade om kärlek. Om killen som inte hörde av sig, som undvek sms och mejl. Hon undrade vad hon borde göra. Jag hade ingen aning. Ville inte ge henne fel råd och sa därför saker som: ”följ ditt hjärta” och ”gör vad du tror blir bäst”.
Jag var helt enkelt inte till någon hjälp alls.
I efterhand funderar jag över samtalet. På olycklig kärlek. På den ekande tomhet som finns i att inte bli hörd. På vad jag borde ha sagt.
Jag läser en artikel av Helena Granström om tortyr. Hon skriver om ett experiment där en gädda delar akvarium med abborrar och mörtar. Blir gäddan hungrig skulle den kunna äta av de mindre fiskarna. Men en glasskiva sätts ner i akvariet som skiljer fiskarna åt.
Varje gång gäddan anfaller krockar den med glaset. Efter ett tag tas glasskivan bort. Men då har gäddan misslyckats för länge, den bryr sig inte längre. Istället svälter gäddan ihjäl, med småfisken simmande bredvid sig.
Inlärd hjälplöshet, kallas det visst.
Att bli dissad är just detta: att närma sig insikten om att vi är hjälplösa inför våra känslor. Det är att lära sig att leva med vanmakten.
Låt oss säga att du har ringt, mejlat och skickat låtsas-nonchalanta sms till honom för tusende gången. Du har prövat alla tonfall du behärskar. Du har gråtit, skrikit och haft desperata utbrott på folk omkring dig. Inklusive mig.
Du kommer då troligen inse att fler försök är meningslösa. Precis som gäddan kommer du att göra något omöjligt. Du kommer att sluta att höra av dig, och gå vidare.
Men, tänker du. Finns inget hopp någonstans? Jo, tyvärr (tyvärr, eftersom hopp antagligen bara förlänger din smärta). Glasskivan kan ju tas bort. På motsvarande sätt kan våra relationer till andra förändras. Vi kan ångra oss. Ses senare i livet. Mogna. Se något nytt i varandra. Bli mer mottagliga för varandras närhet. Livet är långt och spelplanen förändras hela tiden.
Jag vet inte om de här råden är bättre än de inledande plattityderna. Men i alla fall, här är dem: gå under och överlev, gå vidare när du insett hur spelplanen är riggad. Men kom ihåg att den alltid kan ritas om.
